Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2015-06-22. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2015-03-04

Varför hjälper motion vid depression?

Experter har länge vetat att fysisk aktivitet hjälper vid mild och måttlig depression. Däremot råder det oklarheter kring orsaken. Forskare vid Högskolan i Halmstad ger i en ny studie en övergripande förklaring till varför motion har en positiv effekt vid depression.

Forskarna har tittat på ett stort antal andra studier kring vad som händer i kroppen och hjärnan, både vid fysisk aktivitet och vid en depression. Målet var att skapa en modell som väger samman alla faktorer som tidigare studier har fastställt.

– Kroppen och hjärnan fungerar som en enhet och det är många olika mekanismer som bidrar till att fysisk aktivitet minskar depressiva symtom. Sammantaget kan man säga att träningen gör en depression lättare att hantera, säger Torbjörn Josefsson, universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad och en av forskarna bakom den nya studien.

Regelbunden fysisk aktivitet hjälper vid mild och måttlig depression. Bild: JOACHIM BRINK

Alternativ behandling krävs

Över 300 miljoner människor världen över har diagnosen depression. Depression är den tredje vanligaste orsaken till funktionsnedsättning och för tidig död i höginkomstländer såsom Sverige.

– Tidigare forskningsstudier har bevisat att antidepressiv medicinering inte har någon effekt vid mild eller måttlig depression. Därför är det intressant med alternativa metoder för att hjälpa människor som lider av detta, säger Torbjörn Josefsson.

Torbjörn Josefsson och hans forskarkollegor fastslog i en metaanalys 2013 att regelbunden fysisk aktivitet hjälper vid mild och måttlig depression.

– Motion har en positiv effekt på depression, det är bevisat. Däremot finns det många olika hypoteser kring varför det är så. Vi ville i denna nya studie skapa ett helhetsperspektiv, ge en förklaring och en enklare modell, säger Torbjörn Josefsson.

Svaren är många – hjärnan påverkas på flera sätt

Depression leder ofta till koncentrationssvårigheter och ett negativt tankemönster, så kallade kognitiva symtom. En depression påverkar hur individen tolkar situationer, och kan ge svårigheter att se saker och ting ur ett annat perspektiv än sitt eget. Vid fysisk träning förbättras de så kallade exekutiva funktionerna. Dessa styrs från den främre delen av hjärnan (frontalloben). De fungerar som samordnare av olika typer av information och ligger bakom allt målinriktat beteende, till exempel planering och anpassningsförmåga. Detta innebär att de kognitiva symtomen kan minska vid motion och individen kan lättare hantera sin depression.

Deprimerade människor har ofta en lägre halt av specifika proteiner i hjärnan, och vid träning ökar halten. Dessutom förbättras minnet och inlärningsförmågan vid fysisk aktivitet – något som ofta försämras vid en depression. Regelbunden motion ger även en förbättrad självkänsla hos individen. Detta är sannolikt en följd av att den fysiska självkänslan blir bättre, det vill säga att personen blir mer nöjd med sin kropp, vilket leder till en bättre självkänsla totalt. Ett väldigt vanligt problem vid depression är sömnstörningar, och träning leder till en bättre sömnkvalitet. Även anhedoni, det vill säga oförmågan till glädje, lust och intresse, reduceras vid träning.

– Motionen kan liknas vid en byggnadsställning – något stabilt att luta sig emot. Förhoppningsvis leder våra forskningsresultat till att motion implementeras som en klinisk intervention vid depression, säger Torbjörn Josefsson.

Text: LOUISE WANDEL

Om studien

Forskningsstudien är gjord i samarbete mellan Torbjörn Josefsson vid Akademin för hälsa och välfärd vid Högskolan i Halmstad, Trevor Archer vid Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och Magnus Lindwall vid Institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet. Artikeln, som heter ”Effects of Physical Exercise on Depressive Symtoms and Biomarkers in Depression”, publicerades i februari 2015 i tidsskiften CNS & Neurological Disorder – Drug Targets (länk i högerspalten).

Torbjörn Josefsson, universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad och en av forskarna bakom den nya studien. Bild: LINDA LUNDELL

Sidan uppdaterad 2015-06-22