Sök

Jennifer David, signal- och systemteknik

Jennifer David doktorerar inom inbyggda och intelligenta system. Hon kommer från Indien och på Högskolan i Halmstad arbetar hon tillsammans med många andra forskare från olika delar av världen. Jennifer David tycker att det kulturella utbytet öppnar upp sinnet och är bra för hennes personliga utveckling.

Kvinna står framför glasfönster med utsikt över innergård. Foto.

Jennifer David.

Vad forskar du om?

– Jag arbetar med intelligenta fordon, närmare bestämt självgående och förarlösa lastbilar. Projektet heter Cargo-ANTs och finansieras av EU. Tanken är att automatiskt styrda fordon själva ska kunna ta sig fram genom fraktterminaler, både för att göra genomfarten snabbare och för att det blir säkrare på så sätt. Min forskning handlar om att utveckla algoritmer, som planerar vägen för självgående fordon så att de kan undvika alla hinder för att nå sina mål.

Hur är det att vara doktorand?

– Det är i grunden ett forskningsarbete, och därför är det ofta hektiskt. Vid vissa tillfällen är det stressigt inför en deadline, medan det är roligare i andra stunder. Det beror också på hur mycket du själv anstränger dig och hur mycket handledning du får. Man behöver arbeta hårt varje dag, och med ordentlig handledning blir allt lättare. Det är precis som vilket annat jobb som helst, men med fler ”nördiga” saker.

Hur ser en typisk dag ut?

– De flesta förmiddagar är upptagna av möten och föreläsningar, antingen undervisar man eller blir undervisad. På eftermiddagarna arbetar vi kanske med att bli färdiga med något inför en deadline. Det kan vara att skriva en vetenskaplig artikel eller att göra klart inför ett nytt experiment. Man måste vara väldigt organiserad för att kunna prioritera och bara fokusera på en sak i taget.

Hur är det att komma från ett annat land och doktorera i Sverige?

– De flesta svenskar talar engelska så att kommunicera är inget problem. Människor har varit väldigt hjälpsamma och mycket trevliga. På Högskolan arbetar jag på laboratoriet för intelligenta system och där är det många personer som kommer från olika delar av världen. Jag har flera vänner på labbet som hjälper mig med allt möjligt och vi umgås inte bara under arbetstid utan även på fritiden. Det gör att man får lära känna många skilda kulturer, vilket öppnar upp sinnet för att se världen i ett bredare perspektiv. Det är bra för ens egna personliga utveckling.

Hur är det att undervisa?

– Jag har ännu inte undervisat själv, men jag har varit lärarassistent på en kurs för ”cyberfysiska system” (CPS). Studenterna gjorde att jag kunde förstå begreppen bättre från olika perspektiv. Undervisning är en process där både läraren och studenten lär av varandra.

Har du något tips till nya doktorander?

– Doktorerandet blir roligare om du ser dig själv som en forskare, som arbetar med forskning, i stället för som en student. Det är bättre att bara vara beroende av handledare det första året och sedan sköta sig allt mer själv. Som doktorand måste du ha hjälp men inte med allt.

– När man doktorerar möter man både med- och motgångar i sin forskning. Det gör att när du efter fem år slutligen blir filosofie doktor så har du även lärt dig om livet och hur det fungerar, alltså ”livets filosofi”.

Text och foto: Mikael Evard

uppdaterad

Kontakt

Dela

Kontakt