-
Startsida
-
Utbildning
Populärt inom utbildning
Vårt utbildningsutbud 2012-13
-
Forskning
Populärt inom forskning
Samspel - ett forskningsmagasin
-
Samverkan
Populärt inom samverkan
Samverka med Högskolan i Halmstad
-
Om Högskolan
Populärt inom om Högskolan
Ladda ned eller bläddra direkt i webbläsaren
-
Bibliotek
Populärt inom biblioteket
En beskrivning av biblioteket i korthet.
- Startsida
- » Forskning
- » Professorer
- » Claes Ericsson
Claes Ericsson
Forska är som att komponera musik
Det var i slutet av 1980-talet som Claes Ericsson själv återigen hamnade på skolbänken efter nära 20 år som musiklärare i Malmö. Då och då tog han emot studenter från lärarhögskolan när de skulle göra praktik och för att få vara handledare var han tvungen att gå en kurs.
— Jag gick en handledarkurs och tyckte att det var roligt så jag fortsatte på en påbyggnadsutbildning i musikpedagogik. Så småningom blev det en C-uppsats.
Han hade dock inga planer på att göra akademisk karriär. Men så startade en forskarutbildning på Musikhögskolan i Malmö. Claes Ericsson sökte, mest på skoj hävdar han, och blev antagen.
— Ja, sedan halkade det på. Det kändes rätt och jag märkte att jag hade lätt för att skriva. Jag gjorde min avhandling på tre år, det tar normalt fyra år, och då jobbade jag ändå kvar i skolan som lärare på 20 procent samtidigt.
Musik och lärande röd tråd i forskningen
Claes Ericsson disputerade 2002 på en avhandling som handlar om ungdomars uppfattning om musikaliskt lärande. Musik och lärande går som en röd tråd i det mesta av hans forskning. Ibland med fokus på eleverna, ibland på lärarna. Musiken har en stor plats i hans liv, han spelar ofta och gärna — även om han inte undervisar i musik längre. Faktum är att han ser stora likheter mellan att forska och komponera musik.
— Det är kul att jobba med själva textproduktionen, att skriva. Jag ser det som en kreativ process som man kan jämställa med andra typer av skapande. Jag är ju musiklärare och musiker, och det är lite som en kompositionsprocess när man skriver.
Det är en uttrycksform. Jag ser inte vetenskapen enbart som att söka sanningar, utan också som en konstform.
Anslag från Vetenskapsrådet har banat väg
De senaste åren har Claes Ericsson ägnat sin mesta tid till ett av de största forskningsprojekten i sitt slag. Det är finansierat av Vetenskapsrådet och han har fått mycket uppmärksamhet för det. Det handlar om musikundervisning, lärande och reflektion. En del resultat har uppfattats som mycket kontroversiella och väckt frustration och ilska hos många. Men det ser inte Claes Ericsson som något problem, tvärtom, det är det han vill.
— Jag har inte ambitionen att konkret förbättra verksamheten, men jag vill väcka tankar kring den och synliggöra olika problem som finns i skolan och i undervisningssituationen så att det går att reflektera och resonera kring det. Det är kanske till och med den viktigaste delen i forskningen, att väcka diskussion och debatt.
Projektet är ett slags fortsättning på avhandlingen och handlar om interaktionen i klassrummet, inte enbart med ett didaktiskt perspektiv, det vill säga lärande och hur lärande organiseras i till exempel ett klassrum. Snarare handlar det om samspelet och relationerna i klassrummet mellan läraren och eleverna.
Givit ringar på vattnet
Projektet har givit många ringar på vattnet. Det har, förutom forskningsrapporter, blivit en bok som har lästs av många musiklärare och används på musiklärarutbildningarna
i landet, forskningsartiklar i internationella tidskrifter, föreläsningar och har även resulterat i en stor konferens om populärmusik i skolan.
Anslag från Vetenskapsrådet i tre olika omgångar har gjort att Claes Ericsson kontinuerligt har kunnat forska och skriva, och därmed meritera sig. Först till docent 2007 och nu, 2011, till professor.
Och nu är han alltså där, högst upp på den akademiska trappan som professor. Titeln är ny och med den följer både mer ansvar och mandat. Forska kommer Claes Ericsson att fortsätta att göra, även om det som professor också blir en hel del administration. Den inslagna vägen med kombinationen musik och lärande följer han alltjämt. Sannolikt blir det många fler kompositioner — fast med bokstäver — signerade Claes Ericsson, professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.
Text: LENA LUNDÉN
FAKTA CLAES ERICSSONS FORSKNING
Claes Ericssons forskning handlar om kunskapsbildning och lärande med koppling till estetiska ämnen. Ofta handlar forskningen om interaktionen mellan olika aktörer i en musikundervisningskontext. Tre större projekt inom detta område har finansierats av Vetenskapsrådet.
Utvärderingar är ett annat spår i Claes Ericssons forskning. Han har gjort utvärderingar på uppdrag av bland andra Myndigheten för skolutveckling och Skolverket. Under åren 2011—2014 ansvarar han för den nationella utvärderingen av musik (i grundskolan).
Claes Ericsson är forskningsledare för den forskningsmiljö som finns på lärarutbildningen vid Högskolan i Halmstad, "Forskning om utbildning och lärande inom lärarutbildningen" och som fokuserar tre områden:
- Kulturanalys och estetik. Inom detta tema lyfts frågor som relaterar till hur ungdomligt estetiskt uttryck omsätts i en skolkontext.
- Naturvetenskapernas didaktik. Inom detta tema studeras lärandets kommunikativa processer.
- Kultur och meningsskapande. Fokus inom detta tema är språkutveckling, integrations- och demokratifrågor men också lärandets meningsskapande dimension är centrala aspekter.
Mellan 2002 och 2005 arbetade han först på Skolverket med utvärderingar och därefter på Musikhögskolan i Malmö som forskare.
År 2005 anställdes Claes Ericsson som universitetslektor på Högskolan i Halmstad. Claes Ericsson blev docent 2007 och utnämndes till professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Halmstad år 2011. Han är också sedan 2010 gästprofessor i musikpedagogik vid Högskolan för scen och musik/Göteborgs universitet.
