Urban Johnson

Professorn som är en egen produkt

Det var som elittränare i handbollslaget Drott som Urban Johnsons forskningsintresse väcktes. Då hade han redan en filosofie kandidatexamen från Högskolan i Halmstad efter att ha gått idrottspedagogiskt program i slutet av 1970-talet.

— Jag var heltidsanställd tränare i Drott några år i slutet på 1980-talet, efter utbildningen i Halmstad. 1989 hoppade jag på forskarutbildningen och det är klart att det blev ett vägval. Ska jag fortsätta med coachningspåret som professionell coach — jag fick ganska många förfrågningar från klubbar runt om i landet, och jag hade jobbat med juniorlandslaget i handboll — eller ska jag bli forskare och akademiker? Och så blev det det senare, "for good and for bad", säger Urban Johnson och skrattar.

Ställde frågor som coach

— Som coach observerade jag att jag fick mina spelare skadade ungefär vid samma situationer, de var ungefär lika gamla, av samma kön. Det matchade i alla avseenden men det blev stor skillnad i rehabilitering. Vissa kom tillbaka väldigt snabbt, andra kom aldrig tillbaka, fast de hade samma utgångsläge från början. Det fick mig att fundera: "vad är detta?". Det måste finnas något mer än en biomekanisk förklaring.

Och så började Urban Johnson att nysta men hittade inte särskilt mycket skrivet om det, i alla fall inte i Sverige. Hans forskningsområde var definierat! Sedan dess har bara eskalerat och skadeforskning är numera ett ganska stort område inom, idrottspsykologin, inte minst internationellt.

Psyko-fysiologiska markörer på idrottsskador

Samtidigt poängterar Urban Johnson att sådana signaler sällan är renodlat psykologiska eller fysiologiska, de är snarare en kombination av ganska mycket. Psyko-fysiologiska markörer på idrottsskador, kallar han dem.

Parallellt med forskningen har Urban Johnson undervisat en hel del. I början av karriären var det till och med så att det knappt blev någon forskning alls.

— Jag undervisade mer eller mindre heltid parallellt med mina doktorandstudier. Det var under samma period som vi byggde upp ämnet idrottspsykologi på Högskolan. I början var det i princip bara jag, sedan kom det fler och fler kolleger. Under senare år har vi lagt ner mycket jobb att försöka skapa kurser på avancerad nivå för studenter som vill jobba praktiskt med psykologiska verktyg, så kallad tillämpad idrottspsykologi.

Stort intresse för idrottspsykologi

— Jag har jobbat med en massa elitlag runt om i Sverige. Både direkt mot laget och spelarna, men också ganska mycket indirekt — coach till coach. Det är ett otroligt intressant område som fler och fler toppcoacher och idrottsledare eftersöker, att få feedback på sitt eget beteende.

Det handlar alltså om mentala delar, om pedagogik och kommunikation. En hel del resultat och konkreta tips delar Urban Johnson också med sig av i populärvetenskapliga böcker. Riksidrottsförbundet (RF) och idrottens studieförbund, SISU, är regelbundna beställare.

— Jag har till exempel varit med och skrivit i en bok för RF:s nya ledarutbildning, där jag skriver om ledarskap, om att leda barn och ungdomar och psykologiska principer i kommunikation, om roller och normer.

Urban Johnson och hans kolleger märker av det allt större intresset för deras område, både bland professionella och bland allmänhet.

— När jag själv gick idrottsutbildningar på 1970-talet tyckte jag att det var en konstant brist på de här psykologiska, socialpsykologiska och sociala frågorna. Det var väldigt mycket teknik och taktik och fysiologi, men inte så mycket hur man skulle lära ut. "Vad händer om" och "varför ska man?". Den typen av frågor fanns ingen beredskap att diskutera. Nu står just frågor om pedagogik och psykologi i fokus, säger Urban Johnson, och tillägger:
 
— Balans är så klart det bästa, att sträva efter en helhetsbild.

Text: LENA LUNDÉN

Åren 2003—2007 var Urban Johnson generalsekreterare i europeiska idrottspsykologiförbundet.

Urban Johnson blev docent 2007 och professor 2011.