Stipendier en motor för innovation

Nyligen har årets upplaga av Embedded Award avgjorts. Vad betyder det att få ett pris som detta och hur ser tiden ut efteråt? Möt Daniel Petersson som 2007 fick priset, tillsammans med Jonas Johansson i studentklassen för sin servoassisterade rullstol. Då en för många en uppseendeväckande teknik som en del tvivlade på, nu står en marknadslansering inför dörren.

En mycket speciell rullstol

Hela historien handlar om en servoassisterad rullstol, en rullstol som med hjälp av elmotorer, batterier, inbyggda system och avancerad mjukvara, hjälper en rullstolsförare med ett krafttillskott när det behövs. Ungefär som styrningen på en bil, egentligen går ratten väldigt tungt, men en liten motor under huven hjälper till. Utmaningarna att göra detta på en rullstol är stora, tekniken måste vara liten, lätt och helst skall gränssnittet mot föraren vara så likt den vanliga rullstolens som möjligt. Inga knappar och absolut ingen joystick var utgångspunkten. I stället använder man motorerna som sensorer, lätt att säga, men tar år att utveckla. Tanken är att användaren skall göra så mycket han eller hon klarar själv och det skall ske så likt vanlig rullstolskörning som möjligt. Kraftpaketet som man kallar lösningen eftermonteras under sitsen på en standardrullstol. Projektet inleddes under KK-stiftelsens expertkompetensprogram teknIQInnovation som drevs av Högskolan i Halmstad och Tekniska Högskolan i Jönköping. Daniel och Jonas arbetade med projektet som sitt examensarbete
på magisternivå, nominerades till Embedded-priset och vann. Men vad hände sedan, kan man se några effekter över tiden av priser som Embedded Award? Möt Daniel, fyra år efter att han och Jonas fick priset.

Jag möter Daniel på Science Park i Halmstad där man hållit till några år, just nu står han i begrepp att flytta till större lokaler. Så vad betydde priset för er?

- Embedded Award innebar något av en snöbollseffekt för oss, priset och publiciteten runt omkring gjorde att många fick kännedom om vårt projekt, vilket var väldigt positivt för oss, berättar Daniel om vad som hände den där hösten för fyra år sedan. Bara det här att få komma till Tekniska Mässan och få vara med där var betydelsefullt, vi knöt en massa kontakter, många som vi har kvar i dag både inom forskning och utveckling.

- Att vi fick priset innebar också ett kvitto på att vi gjort rätt, fortsätter han. Daniel och Jonas sökte fler stipendier och kunde räkna in en rad lyckosamma ansökningar, som tillsammans med näst intill ideellt arbete kunde finansiera den första tidens arbete.

Konceptet var ju att ta bort alla reglage och bara utnyttja motorerna som sensorer och till detta har många varit skeptiska till. När vi fick priset förstod vi att många fick tänka om och börja inse att det kunde fungera, berättar Daniel. I takt med att framgångarna kom blev förstås tvivlen från omgivningen allt svagare. Jag frågar Daniel om han inte själv tvivlat någon gång, det är många situationer som rullstolen skall klara av, men Daniel verkar aldrig ha tvivlat på idén.

Första tiden efter priset

Det första året efter priset satt jag och Jonas på Techno Center och arbetade med fortsatt utveckling av rullstolen. Arbetet finansierades med stipendier och bidrag vi sökte. Bland andra Hjälpmedelsinstitutet sköt till pengar.

- För oss innebar det en väldigt stor hjälp att kunna jobba med rullstolen, berättar Daniel.

Men även nyutexaminerade ingenjörer behöver smör och bröd på bordet och så småningom tröt möjligheterna att på i princip arbeta heltid med den fortsatta utvecklingen av rullstolen.

- Vi blev tvungna att ta andra uppdrag för att ha något att leva på och då hamnade rullstolen "lite på is", som Daniel uttrycker det.

Flytten till Science Park och det nya företaget

2008 flyttade all verksamhet från Techno Center. Daniel och Jonas flyttade till den nystartade verksamheten i Science Park. Deras handledare under examensarbetet, Ulf Holmberg, professor vid Högskolan i Halmstad, tryckte då på och menade att det var dags att ta tag i rullstolstolen igen.

- Vi startade då ett nytt bolag, den här gången ett aktiebolag, Force Fiction AB och bestämde att vi bara skulle fokusera på kraftassistans för rullstolar och andra hälsoteknikapplikationer. Vid tiden började olika tänkbara samarbetspartners inom hälsoteknikområdet ge sig till känna, berättar Daniel.

Det nya bolaget fick en annan personalsammansättning.

- Företaget kunde ju inte bara bestå av tekniker, utbrister Daniel med ett skratt och förklarar hur det nya bolaget, kom att bestå förutom av de båda tidigare studenterna, även av ett par personer från högskolans forskningsmiljö kring intelligenta system.

- Inte minst behövde vi hjälp med ekonomi, marknadsföring och coachning, så vi lyckades knyta till oss en person med goda ekonomikunskaper och en person med mångårig vana som VD och som har drivit ett antal bolag, han blev förstås en viktig coach för oss fortsätter Daniel.

Daniel på sin arbetsplats, Science Park Halmstad

Flytten och starten av det nya företaget kom att bli en nystart för företaget, dels arbetade man vidare med rullstolen, en ny prototyp togs fram som kunde visas under namnet Force Fiction. Den nya prototypen innebar att man kunde närma sig andra större företag och diskutera samarbeten.

- Tja säger Daniel lite blygsamt, stora företag blev ju intresserade, de tyckte den var häftig och de tyckte också det var en häftig känsla att köra den.

De nya kontakterna inspirerade Daniel och hans kollegor att arbeta vidare med en tredje prototyp av rullstol, den här gången återigen byggd på en vanlig rullstol som dock skilde sig lite från tidigare. Nu kunde man också få in experthjälp på mekaniken i kraftpaketet, något som tidigare varit i behov av utveckling.

- De gjorde allting smäckrare och snyggare, säger Daniel.

Daniel visar prototyp tre som de fortsatt utveckla själva. För den oinvigde ser den ut som vilken rullstol som helst. En låda under sitsen och en knapp på handtaget är det enda som skvallrar om att det inte är en alldeles vanlig rullstol.

- Det var för övrigt den versionen vi fick visa upp på förra årets Tekniska mässa, fortsätter han. Till denna nya version har man lagt till några nya funktioner, om en förare trots kraftassistans inte orkar uppför en backe, kan han eller hon bara släppa taget om rullstolens drivringar. Stolen rullar sakta bakåt en decimeter och stannar, vid nästa startförsök ger den ett extra krafttillskott så att föraren kan komma vidare. Den innehåller också en hjälp för mjukare inbromsningar i lite brantare utförsbackar.

Företagare på väg uppåt, Tekniska mässan 2010

Nästa stora stipendium

2010 fick gruppen runt rullstolen Jimmy Dahlstens stipendium inom kategorin "Innovation", detta för att kunna vidareutveckla och kommersialisera produkten. Stipendiet var på trehundrasextiotusen kronor och gav företaget lite mera andrum kring finansieringen. Prototyp tre har därefter visats upp för industriella intressenter och Daniel är hoppfull kring att någon stor aktör vill ta upp kraftpaketet i sitt sortiment.

-Vårt drömscenario är att vi får fortsätta utveckla tekniken, det är det vi är absolut bäst på. Ett partnerskap som förenar teknik med marknad vore det bästa fortsätter Daniel.

Men inte bara marknadsfrågor är en svårighet för ett litet nystartat företag. En ny produkt som denna skall underkastas en rad olika certifieringar, där samarbete med ett stort företag givetvis kan hjälpa till att göra de processerna så effektiva som möjligt.

Arbetet just nu

Nu arbetar man vidare med rullstolen mot en marknadsintroduktion och slutför arbetet med en mindre serie av rullstolar som vi skall använda för mer omfattande användartestning.

- Vi har haft en massa förare som provat på mässor, och överlag är alla väldigt positiva, men vi behöver också ha uppfattningar från personer som använt stolen under lite längre tid och under andra förhållanden. Det händer då och då att personer hör av sig och undrar hur det går med rullstolen, bor de i närheten brukar vi köra ut med stolen och låta dem testa mot att de lämnar synpunkter, säger Daniel.

Daniel berättar också om hur han ser på utvecklingstiden, man har hållit på i fyra år efter det ursprungliga examensarbetet, men Daniel verkar vara realist.

- Det tar tid och saker händer, fortsätter han. Bland annat berättar han om vilka konsekvenser ett uppköp av deras tidigare motorleverantör fick för dem, fördröjningar på ett halvt år kan vara realitet i arbetet när komponenter förändras på något sätt.

Så vilket har varit de största utmaningarna?

-Ja, det finns ju olika slag av utmaningar, de största tekniska utmaningarna har varit att utan några reglage alls få rullstolen att fungera på samma sätt oberoende av sådana saker som underlag, det är stor skillnad att köra på ett stengolv jämfört med att köra i en mjuk heltäckningsmatta eller på grus. Stolen får inte påverkas att bli slö eller instabil och det här jobbar vi hela tiden med att förbättra, säger Daniel.

Allt det här arbetet handlar om mjukvara som är väl dold i produkten. Ett faktum som inte gör Daniel så väldigt orolig när jag frågar om konkurrenter.

- Den ekonomiska utmaningen har varit att arbeta utan lön, svarar Daniel med ett skratt. Jag lever fortfarande som student, just nu delar jag rullstolsutveckling och konsultuppdrag för att täcka mina kostnader.

Vad driver dig då att jobba vidare med rullstolen?

- Jag brinner för att hålla på med den här utvecklingen, teknik och elektronik är roligt och spännande. Sedan är det väldigt spännande att utveckla en helt ny produkt, med en helt ny teknik som många uppskattar och kan vara till stor hjälp för människor i framtiden, säger han.

Daniel berättar också om andra positiva saker med sitt arbete. Bland annat fick han åka till Japan för ett tag sedan och berätta om rullstolen. Resan gjordes ihop med Robotdalen vid Mälardalens Högskola, som plockade ut en handfull projekt inom hälsoteknik och robotik. Panasonic och Sharp besöktes och Daniel berättar hur han fick "möta" företagens humanoider (människoliknande robotar). Rullstolen fick väldigt positiv respons från de japanska värdarna.

- Plötsligt fick vi mängder av japanska besökare på vår hemsida, fortsätter Daniel. De första kontakterna med Robotdalen knöt vi redan på den första Tekniska mässan vi var med på, så priset vi fick tog oss verkligen ut på äventyr, berättar Daniel.

Nästa vecka flyttar Daniel och hans kamrater vidare till nya lokaler vid Science Park, vi vill ju inte flytta ifrån högskolan, här finns ju vårt nätverk. Vi vill också fortsätta att vara billiga i drift säger Daniel.

Avslutningsvis — Vad skulle du gjort annorlunda om du vunnit priset igen?

Ingenting, säger Daniel efter en stunds funderande. Jag hade gärna gjort samma resa igen, Embedded-priset var på många sätt avgörande för en fortsatt spännande utveckling.

TEXT OCH BILD: ROLAND THÖRNER