Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2006-04-25. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2006-04-25

Hon har varit sekreterare åt sex rektorer

Hon har suttit med på bortåt 200 styrelsemöten, serverat kaffe åt Olof Palme och vunnit pris i stenografi. I 23 år, från Högskolans start, har Margareta Eliasson varit rektorssekreterare. Nu går hon i pension.

Den 2 maj 1983 började Margareta Eliasson på Högskolan i Halmstad. Nästan exakt 23 år senare, den 27 april, jobbar hon sin sista dag innan det är dags att gå i pension.

- När jag började var vi 40 anställda och 800 studenter. Personalen fikade tillsammans vid ett långt bord och man kände de flesta. När jag tänker tillbaka känns det charmigt! I dag är det annorlunda - nu känner jag inte ens hälften av alla anställda.

Men Margareta tänker inte vara en av dem som pratar om att det var bättre förr. För det mesta har faktiskt blivit bättre, menar hon. Ett exempel är den nya teknikens inverkan på sekreteraryrket. På 80-talet var det skrivmaskin, tippex, internpost och fullklottrade almanackor. I dag sköts det mesta via datorn.

- Det är suveränt! Genom den elektroniska kalendern kan jag och Romulo samköra vad vi bokar in. Den gamla almanackan blev alldeles full av sudd ? det fungerade inte. Och mejlen är också fantastisk - förr kallade jag till möten via internposten, det tog tid och var betydligt bökigare, säger Margareta.

Service är ledstjärnan
Vad innebär det då att vara rektors sekreterare? Enligt Margareta går jobbet kort och gott ut på att serva rektor. Hon sköter rektors kalender, ordnar möten, öppnar brev och besvarar dem, skriver protokoll och tar emot samtal.

- Min ledstjärna är att ge bra service. Jag försöker alltid vara glad och tillmötesgående och är jag sur visar jag det inte. Minst lika viktigt är det att behandla alla lika. Oavsett om det är en professor eller en vilsen student som söker rektor ska de få samma goda service och bemötande, säger hon.

Margareta påpekar att hon är en sekreterare av den "gamla" skolan och att det mycket väl kan vara ett utdöende yrke.

- Tiderna förändras. Många yngre är välutbildade och ser inte på service på samma sätt, säger hon.

Vann pris i stenografi
Ända sedan 1983 har Margareta varit sekreterare i högskolestyrelsen. Sammanlagt har det blivit bortåt 200 styrelsemöten och varje gång har hon förberett genom att ta fram underlag, skicka kallelser och sköta protokollet. Och här har Margareta haft stor nytta av sina kunskaper i stenografi. Hon har till och med vunnit pris för sin snabbhet med pennan.

- Jag jobbade tidigare på en advokatbyrå och då var det nödvändigt att vara snabb, säger hon.

Det bästa med sekreterarjobbet är enligt Margareta alla kontakter. Genom högskolestyrelsen har hon träffat många spännande människor.

- En del man möter får en alldeles egen plats i minnet. Så är det, en del fastnar och en del passerar förbi.
Margareta har varit sekreterare för sex rektorer genom åren. Längsta perioden, 15 år, var för Högskolans förste rektor SvenOve Johansson.

- SvenOve är en underbar, temperamentsfull och mycket omtänksam människa. Han gjorde ett fantastiskt jobb med att styra Högskolan de första åren. Han var en makalös marknadsförare, en av de bästa jag träffat!

SvenOve slutade som rektor 1998 och efter det följde en turbulent tid för Högskolan. Lars Fredén var rektor ett år, och i samma veva blev det tre täta byten av tillfälliga rektorer: Kerstin Malmqvist, Bertil Svensson och Herta Hansson.

- Jag tyckte det var en jobbig tid. Alla dessa tillfälliga lösningar gjorde att mycket stod stilla och det var mest bara en lång väntan på att det skulle lösa sig.

År 2000 fick Margareta äntligen en ny chef i nuvarande rektor Romulo Enmark. Och bättre kunde det knappast bli, om man ska tro Margareta.

- Romulo är lätt att jobba med. Vi är kompisar och har roligt ihop, samtidigt som vi har stor respekt för varandras arbete. Det är viktigt.

Hon tycker att den roligaste tiden på Högskolan har varit de första åren, och de sista.

- När jag började var det en enorm pionjäranda. Det var fantastiskt att följa hur skolan växte upp. Och jag kan inte tänka mig ett bättre avslut på yrkeslivet än att jobba med Romulo, säger hon.

Ska lära sig italienska
Margareta har många planer på vad hon ska göra som pensionär.

- Jag ska resa, jag älskar att resa. Jag har alltid drömt om att lära mig italienska, det ska jag göra nu! Och jag ska läsa, gå med i Halmstad Filmstudio och, framför allt, umgås med mina barnbarn.

Men det är med blandade känslor Margareta slutar.

- Jag kommer att sakna arbetskamraterna, min chef och mitt jobb. 23 år är inget man suddar ut på en kafferast!

IDA LÖVSTÅL
2006-04-25

Margareta Eliasson har jobbat på Högskolan i Halmstad sedan 1983.

Margareta Eliasson har jobbat på Högskolan i Halmstad sedan 1983.

Sidan uppdaterad 2006-04-25