Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-08-08. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-08-08

Ljiljana förverkligade sin


dröm

och började läsa

För vissa är vägen till högskolestudier spikrak. För andra, som Ljiljana Markovic, är vägen lång och långt ifrån självklar. 1995 lämnade hon sitt hemland, Serbien, för att leva tillsammans med sin pojkvän i Sverige. Tio år senare var det dags för ett nytt avgörande uppbrott. Då flyttade hon från sin hemort Anderstorp för att börja läsa på Högskolan i Halmstad.

– Jag och min man sade upp oss från våra fasta jobb på en industri, sålde vårt hus och flyttade med barnen till Halmstad för att börja läsa. Det var en dröm vi hade och förverkligade, säger hon.

I dag läser Ljiljana biomedicin på Högskolan i Halmstad.

– Jag är så stolt över att jag tog steget. Det var ett tufft beslut men jag är så mycket mera nöjd med livet och mig själv nu. Jag gjorde något jag trodde på. Jag är varken yngst eller bäst i klassen men det spelar ingen roll, jag har en stark vilja och livets erfarenhet, säger hon.

Från Serbien till Anderstorp
1995 flyttade Ljiljana från Serbien till Sverige för att leva med sin pojkvän. Då var hon 22 år och följde efter pojkvännen som flytt från kriget i Bosnien och Hercegovina ett år tidigare. Efter att ha bott en tid i Jönköping och lärt sig svenska fann de sig till rätta i Anderstorp i Småland. De fick båda fasta heltidsjobb på en industri, investerade i ett hus och fick två döttrar. Åren gick och materiellt sett hade de allt de kunde önska sig.

– Men vi kände allt starkare att det var något som saknades. Vi ville något mer och vid sidan av våra heltidsjobb började vi läsa in gymnasiet på kvällarna.

Innan de valde att bryta upp diskuterade de mycket fram och tillbaka. Vad hade de att förlora? Visst, huset och sin materiella standard, men vad betydde det, egentligen?

– Vi hade klarat oss förr – min man kom till Sverige med bara en liten väska. Folk omkring oss tyckte att vi var galna när vi valde att flytta, men lika gärna som att investera i materiella saker ville vi satsa på oss själva och vår utbildning, berättar Ljiljana.

Ovanlig skelettsjukdom
2005 gick flyttlasset till Halmstad och strax därefter började Ljiljana läsa biomedicin och hennes man till energiingenjör. I dag har hennes man gått klart utbildningen och har precis fått jobb. Ljiljana har däremot några terminer kvar eftersom hon på grund av en ovanlig skelettsjukdom inte kan läsa programmet på ordinarie studietakt. Högskolan har utformat en speciallösning som innebär att hon läser på halvfart.

Ljiljanas sjukdom, som kallas Multipla Exostoser, innebär att hon har små extra benutväxter i skelettet. De kan förändras ibland och i värsta fall måste de opereras bort. De kan även trycka på nerver och framkalla en smärta och stelhet som påminner om reumatism.

Förutom att hon har en långsammare studietakt innebär hennes funktionshinder att hon har möjlighet att skriva tentor i ett enskilt rum. Hon får också tillgång till talböcker och kan få litteraturen inläst på band.

– I perioder har jag mycket värk och får svårt att koncentrera mig. Då betyder det mycket med starkt stöd från både familjen och Högskolan, säger hon.

Vill arbeta med rehabilitering
Sjukdomen har gett Ljiljana ett stort intresse för hur kroppen fungerar och i framtiden skulle hon gärna arbeta med rehabilitering. Sjukdomen har också påverkat henne på andra sätt.

– På sätt och vis har den nog inspirerat mig och gjort mig starkare. Jag känner tydligt att jag inte vill låta sjukdomen styra mitt eller mina barns liv. Ur den känslan har det fötts en strävan att hela tiden utvecklas.

"Som en askungesaga"
Ljiljana älskar sitt nya liv i Halmstad och att vara student. Hon känner stor tacksamhet över att hon får chansen att studera och lära sig en massa om det som intresserar henne mest. Det innebär en personlig utveckling men också mer energi till familj och vänner.

– Visst, det är tufft ibland, särskilt ekonomiskt, men man lär sig prioritera. Nu har vi mycket mera tid med familjen än när vi jobbade olika skift på fabriken. Att efter studierna packa en picknickkorg och ge sig ut till havet med familjen – det är en värdefull lyx som man kan ha varje dag och som dessutom är gratis.

Ljiljana berättar hur hennes man brukar jämföra deras nya liv med den kända askungesagan.

– Vi arbetade hårt, liksom Askungen. En dag blev vi bjudna på bal – vi kom in på Högskolan. Där fick vi möjligheten till ett bättre liv, berättar Ljiljana och fortsätter:

– Jag kan bara säga till andra som funderar på att bryta upp eller förändra livet: var inte rädd för att ta tag i ditt liv och för förändringar. Men var alltid rädd om din familj och dina vänner – utan dem kommer du inte långt.

Text och bild: IDA LÖVSTÅL

Ljiljana Markovic läser biomedicin och vill i framtiden arbeta med rehabilitering.

Ljiljana Markovic läser biomedicin och vill i framtiden arbeta med rehabilitering.

Sidan uppdaterad 2008-08-08