Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-12-19. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-12-19

Nyblivna doktorn Sofia Brorsson


"Har alltid haft en dröm att forska"

Fyra frågor till Sofia Brorsson, Sektionen för ekonomi och teknik, som just har disputerat på en avhandling om handens funktion och styrka.

Vad handlar din avhandling om?


– Den handlar om nya metoder och metodutveckling för att utvärdera effekten av träning hos patienter med reumatism. Jag har inom avhandlingsarbetet utvecklat ett nytt instrument som mäter kraft. Genom olika etablerade utvärderingsmetoder, till exempel ultraljud, har jag och mina medforskare kunnat bedöma handens funktion och muskulaturen i underarmen. Det har visat sig att ganska enkla övningar för att träna handen är effektivt för att förbättra styrkan och funktionen i handen. Redan efter sex veckors träning hade såväl styrkan som funktionen förbättrats avsevärt.
Äntligen doktor. När avhandlingen var spikad sa Sofia Brorssons äldste son, Calle, fem år: ”Nu har jag spikat upp den, mamma, nu behöver vi inte prata mer om den.” <br> Bild: ANNIKA JOHANSSON

Äntligen doktor. När avhandlingen var spikad sa Sofia Brorssons äldste son, Calle, fem år: ”Nu har jag spikat upp den, mamma, nu behöver vi inte prata mer om den.” <br> Bild: ANNIKA JOHANSSON

Vilken nytta kan dina resultat ha?


– En grupp som ofta drabbas av nedsatt handfunktion är patienter med reumatism. De har också ofta värk. För patienten medför det problem med vardagliga sysslor som till exempel att kamma håret, öppna mjölkkartonger eller att hålla ett glas. Med fördjupade kunskaper om musklernas uppbyggnad och funktion och genom nya och bättre metoder för utvärdering av handens funktion, kan behandling och rehabilitering individanpassas. Det är då också lättare att avgöra om behandlingen är effektiv eller inte. Kunskaperna gör också att läkemedel, liksom behandlingsmetoder, kan anpassas bättre och biverkningar minskas.

– Man visste sedan tidigare mycket om handens funktion och leder, men kunskapen om musklerna och hur de påverkas när man har reumatism och vad det i sin tur har för betydelse för patienternas och deras livskvalitet vet man ganska lite om. Genom mina studier vet vi lite mer. Övningarna och metoderna som vi har utvecklat går dessutom att använda på i princip vilken patientgrupp som helst som har nedsatt handfunktion. Patienter med CP-skador, MS och personer som har drabbats av stroke eller handskada.

Varför detta ämne?


– Jag har alltid haft en dröm om att forska och jag är intresserad av pedagogik och tvärvetenskap. Jag vill att min forskning ska nå ut och göra nytta. Det måste komma personer och patienter tillgodo. När jag hade avslutat min biomekanikutbildning på Högskolan i Halmstad fick jag frågan om jag ville börja undervisa och ta hand om labben. Efter en tid frågade Albert-Jan Baerveldt, som då var professor och i färd med att bygga upp Prodea, en tvärvetenskaplig forskningsplattform för produktframtagning inom hälsoteknik, om jag ville vara med. Vi åkte runt och pratade med företag och sjukhus om samarbeten. På den vägen är det.

– Att det blev en avhandling om handfunktion hos reumatiker beror kanske på att båda mina föräldrar har reumatism, fast jag tror inte det. Det tror jag är en slump.

Vad ska du göra nu?


– Jag ska undervisa – jag har saknat studenterna! Vi har också en uppdragsutbildning som startar snart, jag har en doktorand och vi har inlett ett samarbete med University of Worcester om ett magisterprogram om träning och fysisk aktivitet som omfattar både lärar- och studentutbyte. Och så ska jag forska, så klart! Jag har fått en miljon kronor av Crafoordska stiftelsen för att vidare undersöka muskler och muskelkraft. Det ska jag göra tillsammans med Länssjukhuset i Halmstad. Sammanhang är viktiga och då kan man inte bara titta på ett område. Därför är det en fördel med tvärvetenskapliga projekt. Om forskarna kommer från olika håll, i mitt fall matematiker, fysiker, mikrobiologer, medicinare och ingenjörer, får vi mycket mer kunskap och relevant kunskap. Jag som biomekaniker är brobyggaren som ska få ihop helheten så att vi kan säga något om vårt totala resultat och också använda det. Jag är glad att jag gick teknisk linje på gymnasiet och vet hur man konstruerar broar…

Avhandlingen heter "Biomechanical studies of finger extension function. Analysis with a new force measuring device and ultrasound examination in rheumatoid arthritis and healhty muscles" och lades fram vid Sahlgrenska universitetssjukhuset vid Göteborgs universitet.

LENA LUNDÉN

FOTNOT: Albert-Jan Baerveldt var fram till sin hastiga bortgång 2006, professor och prorektor vid Högskolan i Halmstad.

Sidan uppdaterad 2008-12-19