Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-10-28. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-10-28

Ny professor deltar gärna i debatten: ”Det vi gör måste kommuniceras”

Magnus Tideman är ny professor på Högskolan i Halmstad. Men han är ingalunda ny på Högskolan. Redan 1992 kom han hit — efter tio år som socialsekreterare, chef och projektledare inom kommunen — för att undervisa och bedriva forsknings- och utvecklingsarbete. Han fick mersmak och 1995 inleddes forskarstudier i Göteborg. Nu är han aktuell som ny professor, i handikappvetenskap med inriktning på socialt arbete.

— Det känns väldigt roligt, säger Magnus Tideman. Nu kan jag bidra ännu tydligare till Högskolans profilering, och se till att det mångvetenskapliga ämnet handikappvetenskap kommer i fokus.

Magnus Tideman har varit med om flera svängningar i högskolevärlden, och på Högskolan i Halmstad.

— När jag började här var Högskolan ganska nischad med ett par stora kända utbildningar och ett antal centrumbildningar med positionerad forskning.

Wigforssinstitutet var namnet på den centrumbildning som Magnus Tideman var verksam inom. Han och hans kolleger forskade om social välfärd, framförallt om levnadsvillkor för utsatta grupper i samhället.

— Under en period var Högskolans inriktning ganska bred, det skulle vara så då. Alla skulle göra allt i strävan att bli universitet, minns Magnus Tideman. Nu är vi tillbaka — nu är det profilering som gäller.

Trots att pendeln har svängt fram och tillbaka — eller kanske tack vare — har Högskolan i Halmstad stadigvarande varit ett namn på kartan över svensk handikappforskning. Magisterprogram, kurser och forskningsprojekt i nationell och internationell samverkan, professorstjänst, masterrättighet — allt är kvitton på detta. Kanske är det Högskolans mångvetenskapliga perspektiv på handikappvetenskap som är nyckeln till framgång?

— Vi är ganska många här på Högskolan som på olika sätt arbetar med dessa frågor, säger Magnus Tideman. Det finns många perspektiv på handikapp: biologiska, genetiska, psykologiska, sociala och så vidare. För att få en bra bild av funktionshinder och handikapp som helhet måste man arbeta tillsammans över ämnesgränserna. Sociologi, socialt arbete, specialpedagogik, statsvetenskap, kulturgeografi, biomekanik... Alla bidrar med viktig kunskap.
 

Mångvetenskap för hållbar kunskap


Som professor vill Magnus Tideman stimulera mångvetenskapligheten och utveckla nya forskningsprojekt. En seminarieserie står också på förslagslistan. Just nu pågår arbetet med den nya masterutbildningen i hälsovetenskap som startar nästa år. Där är handikappvetenskap en självskriven del.

— Handikapp är en stor hälsofråga framför allt i internationellt perspektiv där fattigdom leder till handikapp och handikapp till fattigdom. Jag ser gärna att fler arbetar tillsammans inom handikappvetenskap. Det tillför flera dimensioner, och ger mer nyanserad, djupare och hållbar kunskap. Det är svårt i praktiken, men det är definitivt min ambition.

Samverkan nödvändig


Sammanhang och kontexter är något som Magnus Tideman tycker är särskilt vikigt. Han tar handikapphjälpmedel som exempel. Man kan uppfinna och utveckla hur många produkter och tjänster som helst, men många kommer ändå inte att användas eftersom ingen har frågat målgruppen eller satt sig in i användarnas perspektiv. Hur vill de ha det? För Magnus Tidemans del är det därför helt nödvändigt att arbeta nära handikapprörelsen och kommuner och landsting.

— Vi har alltid gjort det genom uppdragsutbildningar, uppdragsforskning och utredningar. Det samarbetet betyder mycket. Det som driver mig att vara i akademin, är att det som vi gör här kan bidra till utveckling just genom att det görs i samarbete med dem som det berör. De bidrar till att problematisera, de funderar på ett annat sätt än vi kanske skulle ha gjort. Det är oerhört viktigt och utomordentligt berikande.

Samverkan är i dag inte meriterande vid bedömning av professorskompetens. Därför är Magnus Tideman extra glad för att de sakkunniga i hans fall ändock lyfte fram och poängterade hans digra erfarenheter av olika samverkansaktiviteter. I den nya forskningspropositionen finns dock ett förslag om att samverkan med omvärlden ska vara meritgrundande.

— Man får vara ihärdig, konstaterar Magnus Tideman. Det är viktigt att akademin deltar i debatten. Det vi gör måste kommuniceras och föras ut samtidigt som vi måste lyssna till exempelvis funktionshindrades erfarenheter och synpunkter. Tyvärr värdesätts det inte i dag vid akademisk meritering.

Handikapp konstrueras


Forskningen har en viktig roll i att kritiskt granska och problematisera vad olika förändringar i samhället innebär och vilka konsekvenser de får. Men också i att bidra till metodutveckling som kan hjälpa människor. När det gäller handikappvetenskap finns det till exempel en massa faktorer som "avgör" och definierar vad som är ett handikapp.

— Handikapp är något som konstrueras, säger Magnus Tideman. Och gränserna för vad som är normalt förflyttas hela tiden. Ett exempel är den nya unga generationen funktionshindrade. Jag har under tre år följt en grupp unga vuxna med intellektuella funktionshinder och här finns något nytt, en trend. De sätter sig till motvärn mot samhällets sätt att kategorisera dem. De organiserar sig och försöker ta plats och makt över sina egna liv. De vägrar vara tacksamma patienter. Det är en ny generation som inte accepterar den traditionella handikapprollen. De vill inte bli kallade utvecklingsstörda och de säger att de inte ställer upp på att andra ska bestämma åt dem.

I projektet med de unga vuxna har Magnus Tideman arbetat med fokusgrupper, ungefär detsamma som gruppintervjuer, och med så kallad "coaching" och "empowerment". Det vill säga att stödja deltagarna i att — på deras villkor — öka tilltron till sig själva, sätta upp mål för sina liv och också nå dem.

— Ett resultat av detta är att gruppen fick berätta om sina idéer och önskemål inför kommunfullmäktige i sin kommun, berättar Magnus Tideman. Det har aldrig hänt förut!

Det får konsekvenser för handikappomsorgen att människor vågar ställa krav och påverka. Enligt Magnus Tideman är det en utmaning att lämna det gamla vård- och omsorgstänkandet och hitta nya sätt att arbeta på och organisera verksamheten. På Högskolan startar en ny utbildning som just handlar om ledning och organisering av sociala verksamheter i en föränderlig värld, som ett resultat av Magnus Tidemans och hans kollegers olika projekt. 
 

Ansvar för återkoppling


Återföring av forskningsresultat är både viktigt och självklart för Magnus Tideman. Och att det görs på mottagarnas villkor så att de känner sig delaktiga.

— Det första är att jag oftast skriver på svenska, inte engelska. Det är också mitt ansvar att redovisa forskningen i en lättläst version och göra en muntlig redovisning. Det blir en form av validering. Det har visat sig att fler än de funktionshindrade uppskattar de lättlästa versionerna... så de fyller uppenbarligen fler funktioner.

LENA LUNDÉN

Magnus Tideman är ny professor på Högskolan. På Högskolan har han arbetat sedan 1992. <br />Bild: ANNIKA JOHANSSON.

Magnus Tideman är ny professor på Högskolan. På Högskolan har han arbetat sedan 1992. <br />Bild: ANNIKA JOHANSSON.

Sidan uppdaterad 2008-10-28