Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-10-01. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-10-01

Prorektorn blir professor

Tandläkare, medicine doktor, docent, ordförande i utbildningsnämnden, prorektor, och nu professor. Det är en imponerande meritlista Marita Hilliges kan presentera.
– Jag älskar den här världen, säger hon. Den akademiska miljön är fortfarande mitt största intresse. Ingenting annat förmår att fängsla och engagera mig så starkt.

I dagarna utsågs Marita Hilliges till professor i neurovetenskap vid Högskolan i Halmstad. Hon är också ordförande i utbildningsnämnden och prorektor vid lärosätet. Hinner man forska då? Vara professor?

– Uppenbarligen säger Marita Hilliges och brister ut i ett av sina smittande skratt. Jag tycker att det är viktigt att jag som prorektor har stark förankring i den verksamhet jag är satt att driva. Därför var det ett viktigt steg att ansöka om att bli befordrad till professor. Det är en fråga om legitimitet, inte minst utåt. Jag ska självfallet fortsätta att forska. Jag undervisar en del, om än inte så mycket, jag handleder doktorander och söker forskningsfinansiering, såsom en professor förväntas göra.

Tysta nerver under luppen


Marita Hilliges forskningsområde är neurovetenskap, det vill säga nervsystemets byggnad och funktioner. – Jag har arbetat mycket med att kartlägga och funktionsbestämma nerver, berättar hon. Vi har hittat en massa oväntade saker, bland annat nerver vars funktion man inte kände till och undergrupper av nerver, så kallade tysta smärtnerver. Man märker inte av dem annat än vid speciella smärtsituationer. Tänk, så mycket tid jag ägnat åt att snitta folk, att ”stjäla” biopsier. Min man har donerat en ansenlig mängd hud genom åren…    

Från Käftis till Högskolan i Halmstad


Marita Hilliges väg till professorsutnämningen började med tandläkarstudier.
– För mig förenade tandläkaryrket det bästa av tre världar: medicin, hantverk och möten med människor. Tiden på ”Käftis” (Tandläkarhögskolan i Stockholm) var verkligen rolig. Jag lärde mig mycket där, inte bara om tandläkarkonsten utan också om förhållningssätt och kunskap.

Valet stod egentligen mellan att bli praktiserande tandläkare och att fortsätta inom akademin med forskarutbildning. En tillfällighet avgjorde och det blev Karolinska Institutet och doktorandliv.

– Jag tänkte: nu eller aldrig! minns Marita Hilliges. Varför skulle jag inte prova detta? Jag älskade det! Framför allt den internationella miljön på labbet var fantastisk. Att få möta människor från hela världen som brann för samma sak. Det var det enda som var viktigt, inte varifrån man kom eller vem man var.

Bild: ANNIKA JOHANSSON

Bild: ANNIKA JOHANSSON

Vad innebär det att bli befordrad till professor?
– Det är så klart ett erkännande av att man har åstadkommit något, säger Marita Hilliges. Det ger också legitimitet. Det betyder en del att professorer ingår i ett lärosätes ledning. I mitt fall blir det en plattform från vilken jag kan agera. Mina förutsättningar att påverka på den nationella och internationella akademiska scenen har stärkts. Det är stora förändringar på gång i vår sektor och jag vill vara med och fatta kloka beslut inför framtiden.

Internt kan Marita Hilliges nu tydligare bidra till arbetet för att Högskolan ska få fulla rättigheter inom de tre styrkeområdena.
– En framgångsfaktor är det mångdisciplinära sätt vi har arbetat på under flera år där teknik och hälsovetenskap jobbar tillsammans. Det vill jag vara med och driva vidare.

Det innebär också ett ansvar att befordras till professor, poängterar Marita Hilliges.
– Jag vill inspirera andra – särskilt unga kvinnor – att ta chansen att träda in denna underbara värld och se möjligheterna i att det går att göra akademisk karriär. Det vi gör är viktigt och spännande för både enskilda människor och samhället i stort. Det som förenar forskare är strävan efter kunskapsutveckling.

Marita Hilliges menar att forskaryrket handlar mycket om att göra val och att lägga upp en ”möjlighetsstrategi”.

– För min egen del var det mycket tillfällen, ”windows of opportunity”. Allt som hände, hände liksom medan jag jobbade. Jag hade inga klara mål, men jag hoppade på de erbjudanden som gavs. Jag kunde se möjligheterna och kände mig mentalt beredd. Kanske beror det på att jag var – och är än i dag – envis, obstinat och nyfiken?

"Se möjligheterna"


Genom att dela med sig av sina erfarenheter hoppas Marita Hilliges entusiasmera sina adepter.

– Jag kan hjälpa till att lägga upp strategier för blivande forskare och att fundera kring olika livsval. Att coacha andra att utvecklas är oerhört utvecklande också för en själv. Det finns nästan alltid mer än en lösning på ett problem. Går inte det ena, kan man pröva något annat.

– Som professor hoppas jag än tydligare kunna förmedla akademins – och Högskolan i Halmstads – möjligheter. Kan jag inspirera unga människor att välja forskaryrket, då känner jag att jag har gjort något bra.

LENA LUNDÉN

Högskolans prorektor blir professor. Bild: IDA LÖVSTÅL

Högskolans prorektor blir professor. Bild: IDA LÖVSTÅL

Sidan uppdaterad 2008-10-01