Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-11-04. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-11-04

Stranne reflekterar över presidentvalet

Frida Stranne, doktorand och adjunkt i internationella relationer och statsvetenskap vid Högskolan, håller på med en avhandling om den amerikanska säkerhetspolitiska utvecklingen efter kalla kriget, med särskilt fokus på händelseutvecklingen efter terrorattackerna 11/9. Hon är i Washington över presidentvalet och delar här med sig av sina upplevelser.

Vad gör du i USA?
– Jag ägnar mig åt forskning i olika arkiv under de veckor jag är här i Washington, men följer givetvis valet med stort intresse. Det som ligger mig varmast om hjärtat är däremot inte det pågående valet utan hur den nya presidenten, vem det än blir, kommer att agera internationellt i allmänhet och i det pågående kriget mot terrorismen i synnerhet. USA är fortfarande världens enda och ohotade supermakt men en vingklippt sådan.

Hur är det i Washington så här nära valet?
– Till att börja med så handlar allt här om valet. När man tittar på nyheterna så kan man få uppfattningen att ingenting annat händer i världen än att USA ska välja ny president. Det mest påtagliga är dock all skrämselpropaganda som kandidaterna och olika intresseorganisationer använder mot varandra. Frågorna rör givetvis ekonomin i första hand och hur man bäst ska ta USA ut ur den pågående krisen. Säkerhetspolitiken har hamnat lite i skymundan även om många som stödjer McCain kämpar för att få upp det på dagordningen. Även rasfrågan finns med om än i bakgrunden, och vi vet ännu inte hur mycket eller på vilket sätt det spelar roll att USA för första gången har en svart presidentkandidat. Men att det spelar roll står helt klart. Valet här är fortfarande minst sagt spännande.

Vad tror du om de båda presidentkandidaterna? Om Obama?
– I Europa finns en något naiv tro om att Obama skulle innebära en stor förändring och utföra underverk om han blir vald till president. Och säkert kommer vi att inledningsvis se en mer samarbetsinriktat president och säkert kommer han att göra vissa diplomatiska ansträngningar som vi, sett ur ett Europeiskt perspektiv, har saknat de senaste åren. Men även Obama är beroende av sin hemmaopinion och amerikaner i allmänhet stödjer inte diplomati som konfliktlösning. I händelse av en ny kris kommer det bli svårt för Obama att hålla sig till en mjukare linje. Snarare kommer han att ha ett stort tryck på sig att kunna visa handlingskraft om eller när något händer. Diplomati kräver tålamod och respekt för motståndaren, något som inte alltid är vägledande i den amerikanska kontexten. Vi måste också förstå att Obamas politik inte på något sätt handlar om nedrustning. Han har inte lagt några förslag på minskade försvarsutgifter. Det kommer att handla mycket om en förandrad retorik, som visserligen kan skapa ett bättre samarbetsklimat, men inte sa mycket realpolitiskt som man kan tro, även om Obama i vart fall avslutar kriget i Irak.

Om McCain?
– McCain kan å sin sida komma att innebära en större förändring än vi får uppfattningen av i Europa, där många ser honom som en fortsättning av Bush presidentskap. McCain är visserligen en större krigsivrare än Obama och tillhör de läger här i Washington som anser att USA måste visa sina militära muskler. Men å andra sidan blir McCain tvungen att förhålla sig till ett USA vars hotbild faktiskt har ökat under senare år genom den aggressiva politik som Bush har fört, vilket innebär att han, även om han inte vill tala med fienden såsom Obama uttrycker sig vilja göra, inte heller kan demonstrera sin makt enbart militärt och jag tror inte heller att det är hans avsikt.

Vad innebär detta?
– Att vi måste vara försiktiga i vår optimism om att USA kan förändras radikalt på lång sikt även om den mest positiva förändringen skulle komma med Obama vid rodret. Båda presidenterna måste förhålla sig till en något mer nyanserad verklighet än de nu formulerar, men detta sker från två olika håll. En president måste framför allt förhålla sig till att amerikaner ser sitt land som överlägset alla andra och ser sig själva som manifesterande allt gott i världen. De anser sig ha rätten att agera mot andra när det gynnar deras intressen. Historien visar många exempel på detta. I en sådan kultur är det mycket svårt att föra en unik och egen politik. En president svarar först och främst mot det amerikanska folket. Krigströttheten här nu är inte ensidig och kan dessutom ändras snabbt om nya hot uppstår.

Finns det några glädjeämnen?
– Om Obama till skillnad från vad jag befarar har modet och styrkan att hålla fast vid sin samarbetsinriktade attityd och väljer att driva kampen mot terrorismen på ett nytt sätt har världen en god chans att bli en mer fredlig plats. Men som det ser ut nu så har den president som amerikanerna väljer den 4 november enorma svårigheter att bemästra, ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Men den svåraste utmaningen är nog att få den amerikanska hemmaopinionen att ha tålamod att föra en ny politik mot terrorismen även om landet drabbas av nya attacker.

Berättat för ANNIKA JOHANSSON

Frida Stranne befinner sig mitt i valkarusellen i Washington DC. Bild:PRIVAT

Frida Stranne befinner sig mitt i valkarusellen i Washington DC. Bild:PRIVAT

Sidan uppdaterad 2008-11-04