Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2008-09-04. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2008-09-04

Ulrika var nyfiken på kiwimetoden


”Det är en upplevelse som inte kommer igen”

Under sin utbildning till lärare förverkligade Ulrika Kjellberg en dröm och reste till andra sidan jorden för att studera läsinlärning. På Nya Zeeland mötte hon en skola som på många sätt skilde sig från Sveriges med skoluniformer, daglig simundervisning och få läroböcker.

Vad gjorde du på Nya Zeeland?


– Jag och en klasskompis gjorde vårt examensarbete där. Det gick ut på att jämföra hur skolorna arbetar med läsinlärning på Nya Zeeland och i Sverige. Vi gjorde också vår slutpraktik på en nyzeeländsk skola.

Varför valde ni att åka dit?


– Redan innan jag började min utbildning i Sverige visste jag att jag ville till Nya Zeeland. Orsaken var att jag var nyfiken på den så kallade kiwimetoden – en metod för läsinlärning som är utvecklad på Nya Zeeland och sedan spridd till andra delar av världen, däribland Sverige. Den ursprungliga metoden, som tillämpas på Nya Zeeland, går bland annat ut på att jobba med nivågruppering av barnen på ett sätt som vi inte får göra i Sverige.

– Nyfikenheten väcktes när jag genom mitt tidigare jobb som barnskötare fick kontakt med en nyzeeländsk kvinna som berättade om kiwimetoden. När det var dags att åka iväg hjälpte hon oss med kontakter.  

Hur var resan?


– Det var spännande att uppleva ett helt annat slags skola än vad jag är van vid. Jag förvånades över att det var så pass strikt. Det var till exempel skoluniformer, tilltal med efternamn och en hel del bestraffningssystem. En annan stor skillnad var att alla hade simundervisning varje dag, även lärarna!

– Det var en kreativ skolmiljö och de använde inte mycket böcker. Man strävade efter att använda olika sinnen i undervisningen. Det är något som har inspirerat mig och som jag använder i mitt jobb i dag.

Vad var det bästa med resan?


– Att få se skolan och på nära håll få se hur de jobbar med läsinlärning. Man kan läsa om det i böcker men detta var en helt annan sak! Det var också häftigt att resa till ”världens ände”, så långt bort från Sverige man kan komma, och uppleva den otroliga naturen. Det var storslaget. Vi simmade med delfiner, var på fisketurer, såg hajar och var i en grotta där tusentals lysmaskar sken upp taket som en stjärnhimmel.

Och det jobbigaste?


– Det var inte något som jag upplevde som direkt jobbigt. Men jag saknade min man och mina två barn. Att lämna dem var nog det största steget och det krävde en del bearbetning före. Men väl där hade jag inte så mycket tid att grubbla över det, då var det fullt upp hela tiden. Och det var en upplevelse som aldrig kommer igen!

Har du tips till andra studenter som är sugna på att göra en liknande grej?


– Kolla upp vilka kontakter du kan använda dig av. Vi ordnade resan genom egna kontakter, men annars kan man få hjälp av Högskolan. Ett annat tips är att lusläsa ”stipendieboken”. Resan kostar och CSN-pengarna räcker inte. Vi finansierade en del med hjälp av stipendier men det blev även att ta ur egen ficka.

– Det är också viktigt att börja planera i god tid. Vi började med de praktiska förberedelserna ett år innan vi åkte.

Text och bild: IDA LÖVSTÅL

Nyfiken på kiwimetoden. Ulrika Kjellberg tog chansen och resten till Nya Zeeland för att göra sitt examensarbete.

Nyfiken på kiwimetoden. Ulrika Kjellberg tog chansen och resten till Nya Zeeland för att göra sitt examensarbete.

Sidan uppdaterad 2008-09-04