Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2009-05-19. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2009-05-19

Egenorganisering stärker självkänslan

– När en person med funktionsnedsättning möter en fysisk eller social omgivning som inte är anpassad efter hans förutsättningar uppstår ett handikapp. Detta innebär att förändringar av omgivningen kan minska de handikappskapande processerna, sa Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap, inriktning socialt arbete, i sin installationsföreläsning.

Under titel ”Motstånd, identitet och empowerment – om egenorganisering bland unga vuxna med intellektuella funktionshinder” talade Magnus Tideman om hur ett nytt samhällsfenomen har visat sig, där unga funktionshindrade sluter sig samman och försöker skapa ny arenor för en välfärd på egna villkor.

Han menar att framväxten av egenorganiserad verksamhet för personer med intellektuella funktionshinder kan tolkas som att de satt sig till motvärn mot samhällets traditionella sätt att erbjuda och organisera stöd och service.

– Det handlar om ett motstånd mot att bli kategoriserad och motstånd mot andras föreställningar om vad denna kategorisering innebär, säger han.

Alfa - träffpunkt för intellektuellt funktionshindrade


Egenorganiserad verksamhet handlar ofta om att på egen hand, eller med visst stöd, organisera en mötesplats som bygger på deltagarnas eget initiativ. Det handlar både om fysiska möten, men även möten via internet. Gemensamt för deltagarna är att de, av samhället, har klassats som utvecklingsstörda.

Magnus Tideman utgår i sin föreläsning från Daniel, en ung funktionshindrad som blev kategoriserad som utvecklingsstörd under sin barndom, och som större delen av sin skolgång har gått i särskola. Som ung vuxen bor han nu i gruppboende, och han deltar i en egenorganiserad verksamhet som heter Alfa.

– Alfa började som en försöksverksamhet och startade med aktiviteter av olika slag, säger Tideman som har följt Alfa från starten. Men ganska snart övergick det till diskussioner om gemensamma erfarenheter och existentiella frågor, och det blev tydligt att Alfa skulle arbeta för att människor med intellektuella funktionshinder ska kunna bestämma mera i sina egna liv, få mer inflytande i samhället och bli delaktiga på samhällets arenor.

Daniel har under hela sin uppväxt känt ett utanförskap, att bli kategoriserad som utvecklingsstörd och tillhöra särskolan påverkade honom starkt, både vad gällde hans syn på sig själv, och på hur andra såg på honom.

– Deltagarna i Alfa har sett att det finns flera faktorer, förutom själva funktionsnedsättningen, som påverkar möjligheterna till personlig utveckling och möjlighet att leva utifrån egna önskemål och behov, säger Tideman.

Lätt känna utanförskap


Det handlar bland annat om en brist på sociala plattformar, en brist på nära vänner. Att i första hand jämföras med och speglas i möten med olika typer av vårdpersonal kan bidra till lägre självkänsla och vag självuppfattning. Något som i sin tur lätt leder till allmän osäkerhet, som i förlängningen ger ökad risk för depression och andra psykiska sjukdomstillstånd, menar Magnus Tideman.

– Att uttrycka den egna viljan kan bli en omöjlighet. Funktionshindret och behovet av stöd blir större än det skulle behöva vara, säger han.

I Alfa har gruppmedlemmarna bland annat diskuterat frågor kring identitet, och gemensamt är att de inte vill bli etiketterade. De vill inte bli kallade utvecklingsstörda, de vill ses som vanliga människor.

– Det handlar om andras föreställningar om vem man är och konsekvenserna av den kategorisering som är gjord av andra, säger Magnus Tideman. Man vill själv definiera vem man är och ta makten över sitt liv.

Makt över sitt eget liv


I Alfa möts deltagarna på lika villkor, här finns den social plattform som kan leda till att vanliga relationer uppstår och utvecklas. Från att ha uppfattat sig själv som vanmäktig och värdelös blir man någon som kan medverka till förändring och som är värd att lyssna på, menar Tideman. Detta leder i sin tur till att man kan ta makt över sitt eget liv. Något som inte är alldeles självklart för ”gruppen”.

– Även om många tycker att ökad självständighet för personer med intellektuella funktionshinder är bra kan maktförskjutningar innebära att till exempel personal inom handikappomsorgen känner sig och sin position hotad. Olika intressen kan komma i konflikt med varandra och de traditionella handlings- och maktmönstren utmanas.

Avslutningsvis menade Magnus Tideman att den egenorganisering som Alfa representerar ställer nya krav på samhället. Kunskap om form, innehåll och effekt av egenorganisering har relevans inte minst för den framtida utformningen av samhällets stöd till och bemötande av personer med intellektuella funktionshinder.

– I den strävan efter ett samhälle som är tillgängligt för alla och som erbjuder delaktighet för alla kan handikappforskningen bidra med kunskaper och analyser, men även med det som också behövs för en framgångsrik utveckling, nämligen en ständig problematisering och kritisk granskning av det som är önskvärt och lovvärt.

ANNIKA JOHANSSON

Magnus Tideman är professor i handikappvetenskap, inriktning socialt arbete. Bild: ANNIKA JOHANSSON

Magnus Tideman är professor i handikappvetenskap, inriktning socialt arbete. Bild: ANNIKA JOHANSSON

Sidan uppdaterad 2009-05-19