Generell kunskap löser specifika problem

”Finite element procedures for virtual tribology” heter Bertil Nilsson avhandling som lades fram på Chalmers i mitten av juni. Den handlar om beräkningsteknik som är ett underområde till matematik.

– Mer precist handlar den om hur man kan använda finita elementmetoden för att göra ännu bättre matematiska beräkningar för lösa olika problem, berättar Bertil Nilsson. Ett exempel är strömningsproblem inom plåtindustrin. När man ska göra bilkarosser har man en plan plåtyta från början. Den pressas i olika moment till sin rätta form och man använder olja som smörjmedel. Man vill ju givetvis undvika skador på plåten när den pressas och genom beräkningar kan man förutsäga hur plåten kommer att bete sig och också hur mycket olja som behöver flöda i processen, och var den ska flöda.

System likt lego

– Det kan liknas vid legobygge, förklarar Bertil Nilsson. Man delar in jättestora problem i specifika bitar – element – och beskriver och räknar på varje del. När man bygger ihop allt igen har man en lösning som består av många viktiga delar som bildar en helhet.

Bertil Nilssons avhandlingsarbete har varit en del i ett stort projekt med många lärosäten och stora industrier involverade. Själv har han jobbat med forskningsmiljön inom maskinteknik, MTek, på Högskolan. Andra exempel på interna samarbeten där han har tagit fram beräkningsmodeller är tillsammans med forskarna inom biomekanik.

– De är intresserade av muskelmodellering och hur muskler beter sig i olika sammanhang. Jag jobbar också med fysikerna i deras nanoteknikprojekt. På så sätt är det kul att det är generell kunskap jag sysslar med. Då kan jag vara med överallt, i olika forskningsprojekt inom olika discipliner. Det gillar jag.

Avhandlingen var hobbyprojekt

– Det var meningen att jag skulle doktorera redan då, men det var mycket roligare att räkna än att skriva. När avdelningen lades ner kunde det kanske ha blivit Chalmers för min del, men jag flyttade till Halmstad och började på Högskolan i stället. Jag var visserligen inskriven på Chalmers som doktorand och har hängt kvar i alla år. Men det dröjde många, många år innan jag tog upp det på allvar igen. Det har pågått lite som ett hobbyprojekt, vid sidan av.

Nya utmaningar väntar

– Det är jätteroligt och det är det som driver mig, att få ha människokontakt och att kunna visa studenterna att matte kan vara så jättespännande och kul. Särskilt den tillämpande matematiken. Jag tycker att det är viktigt att ingenjörerna tidigt i sin utbildning lär sig att matte har så många tillämpningar och möjligheter. Matte ska göra nytta!

Tillsammans med gästprofessor Peter Hansbo snickrar Bertil Nilsson nu på ett nytt magisterprogram i beräkningsteknik. Bertil Nilsson fortsätter också sitt samarbete i de forskningsprojekt som han är involverad i.

Det pratas mycket om brobygge och överbryggningar i dag. En liknelse Bertil Nilsson inte gillar, även om han i allra högsta grad förespråkar samarbete. Det ska inte vara diken med broar och bryggor över, utan plan mark utan gränser, menar han.

Bertil Nilsson samarbetar också en del med gymnasiet. Bland annat finns ett nystartat nätverk med gymnasieskolor från flera olika städer, Malmö, Lidköping och Båstad. Och så Da Vinic i Halmstad. Det handlar om att duktiga gymnasieelever ska kunna läsa mattekurser på Högskolan. Bertil Nilsson har haft åtta elever från Da Vinci nu i vår.

Ingenjörer har nytta av kulturkunskap

– Tänk att förbereda dem inte bara för ett ingenjörsjobb, utan ett ingenjörsjobb i Japan, säger Bertil Nilsson, som själv har erfarenhet av att undervisa på ett japanskt universitet. De skulle få både tekniken, kulturen och kanske lite språk på samma utbildning. Kanske får vi till en ”kinesisk ingång” som en början snart. Det vore jättehäftigt.

Så värst länge på kulturkrydda på ingenjörsutbildningarna borde Bertil Nilsson dock inte behöva vänta, nu när Sektionen för humaniora blir grannar med ”mattekorridoren”.

– Det är jättebra! Det hoppas jag mycket på. När olikheter möts, det är då det händer något kul!

LENA LUNDÉN