Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2010-05-12. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2010-05-12

Thorsten Andersson lämnar över ordförandeklubban

Efter drygt sex år i Högskolans styrelse lämnar Thorsten Andersson nu över ordförandeklubban till Karin Starrin.
– Det man kommer att minnas är alla framgångar. De har inte berott på styrelseordföranden, men det har varit roligt att uppleva, säger Thorsten Andersson på sitt stillsamma vis.

Thorsten Andersson höjer vant ordförandeklubban – som det styrelseproffs han är, dunkar den lätt men bestämt i bordet, och förklarar styrelsemötet öppnat. Det sista som han själv leder.

– Jag har verkligen uppskattat det här uppdraget. Det har varit givande. Ibland kan man le åt att den akademiska världen ska problematisera allting, det är liksom livslusten för akademin. Men jag har lärt mig mycket av det, men tar inte saker och ting för gott i vardagen heller – utan funderar över om något som verkar givet kanske är precis tvärtom.

Thorsten Andersson

Thorsten Andersson ledde nyligen sitt sista möte som ordförande i högskolestyrelsen.

Var landshövding på Gotland


När Thorsten Andersson kom till Högskolan i Halmstad 2004 hade han redan hunnit med ordförandeuppdrag för både Högskolan i Gävle och Högskolan på Gotland.

– Det är inget jag aktivt har sökt. Jag har blivit tillfrågad och det har blivit så. När jag var landshövding på Gotland var det givet att jag blev intresserad av högskolan som var så viktig för tillväxten och utvecklingen på ön. Efter hand har jag blivit alltmer fascinerad av vilken utvecklingsmotor en högskola är för en region. Det har jag upplevt starkt på alla tre ställen – på olika sätt, säger han och fortsätter:

– På Gotland var högskolan ny och allt var akademiskt jungfruligt. Förhoppningarna i regionen var nästan överdrivet stora och man uppfattade högskolan som något slags konsultbyrå som skulle vara med och lösa allting. Gävle var en bruksmiljö där det gällde att överbrygga ett motstånd mot akademisk utbildning. När jag kom till Halmstad var Högskolan redan etablerad och förankrad i regionen och bilden av vad Högskolan kunde göra var mer nyanserad.

Utbildade sig till agronom


Thorsten Andersson är född på en mindre gård på Söderslätt i Skåne. Han var tidigt på det klara med att han ville bli agronom och studerade på Sveriges lantbruksuniversitet på Ultuna. Efter studierna började han arbeta för Lantbrukarnas riksförbund, LRF, där han blev kvar i 26 år – hälften av tiden som vd.

1992 utnämndes han till landshövding på Gotland.

– Jag var på Gotland i sex år och trivdes väldigt bra.

Driver lantbruk med 200 djur


Parallellt med uppdraget som landshövding ansvarade han även för familjens lantbruk på Bjärehalvön och 1998 flyttade familjen ner till Skåne.

– Det är en relativt stor gård. Vi har en ordentlig mjölkproduktion med drygt 200 djur och tre anställda. Ibland har jag tänkt på hur det stora och det lilla möts. När vi har arbetat med kvalitetsutveckling i högskolestyrelsen har jag gjort detsamma på gården fast i mindre skala, säger Thorsten Andersson.

Det är lätt att styrelsearbete blir en fråga om formalia, att mest ta ställning till förslag som ledningen lägger fram. Det är en diskussion som ofta har förts när styrelseledamöter för olika lärosäten har träffats, berättar Thorsten Andersson.

– På Högskolan i Halmstad har vi haft ambitionen att styrelsen ska vara mer strategiskt inriktad och har haft diskussioner om hur styrelsearbetet kan göras bättre. Om vi har lyckats vet jag inte, men jag tycker nog att det allmänt har blivit bättre.

Minns framgångarna


Thorsten Andersson är ingen man av stora ord eller storvulna gester, men faktum är att det har varit en synnerligen lyckosam tid för Högskolan i Halmstad under hans tid som styrelseordförande.

– Det är ju inga stora katastrofer eller skandaler som har inträffat, utan det man minns är framgångarna. De har inte berott på styrelseordföranden, men det har varit roligt att uppleva. Den positiva utvecklingen har ju inte kommit av sig själv utan genom att Högskolan har en framsynt ledning. Ledningen, med Romulo i spetsen, är väldigt strategisk inriktad och tar inte bara beslut med kort horisont, utan funderar på vad som ska komma härnäst.

Han tar profileringsprocessen som exempel. En process som inte har varit alldeles enkel och bekymmersfri, men som i längden har visat sig vara en framgångsrik väg för Högskolan.

– Och det var inte givet att det skulle bli så, konstaterar Thorsten Andersson.

Gläds åt studenternas engagemang


På frågor om vad Högskolan i Halmstad kan bli bättre på och vilka eventuella svagheter som lärosätet har måste han fundera en stund.

– Det är svårt att komma på något som Högskolan kan bli bättre på, då får jag leta – det kommer inte för mig bums. Trevligare campusområden har man ju upplevt än detta som ligger inklämt i en stadsmiljö, nästan industrimiljö. Men man har gjort mycket för att förbättra området, inte minst kommunen har gjort insatser.

Lärosätets styrkor är lättare att tala om. Thorsten Andersson nämner studenternas engagemang och berättar om hur roligt det är att varje år läsa deras bidrag till årsredovisningen.

– Det är oerhört positiva omdömen och det är en väldig styrka för Högskolan att ha en sådan koppling till studenterna. När man går runt på campus med rektor märker man att här är en trevlig stämning – informellt – rektorn skrider inte fram utan dunkar alla i ryggen.

Utmaning att hålla utvecklingstakten


Den största utmaningen för Högskolan i Halmstad är att bibehålla allt det goda, menar Thorsten Andersson. Att hålla utvecklingstakten, där rätten att examinera på forskarnivå är nästa stora steg, utan att försumma det som redan har uppnåtts. Som förankringen i regionen.

– Ofta när man talar om Halland brukar man beklaga att det inte finns några stora företag här. Det måste man sluta med, man får ta den struktur som finns och jag tror att även mindre företag har stora utvecklingsbehov som Högskolan kan hjälpa till med. Jag tror att kontakterna med företag och organisationer kan bli ännu flera.

Ska du bli pensionär på riktigt nu?
– Njae. Jag har fortfarande mycket att göra med lantbruket. Men det här har varit mitt sista stora uppdrag, så visst kommer det att märkas. Men jag är inte rädd för att gå sysslolös. Jag tycker att jag har vida intressen vid sidan om mina uppdrag. Jag läser mycket, min fru är bibliotekarie. Vi är väldigt dåliga tv-tittare. När vi är bortbjudna och alla pratar om vad de har sett på tv så måste jag bli stum. Jag tycker det ger så oerhört mycket mer att läsa en bok.

Text: NATHALIE SJÖGREN TÖRHAGEN
Bilder: CHRISTEL LIND

KORT OM THORSTEN ANDERSSON


Namn: John Thorsten Andersson
Ålder: 72
Familj: Christina, min hustru sedan 46 år tillbaka, tre barn och fem barnbarn.
Bor: Stefans lantbruk, gården ligger i Rammsjö i Båstads kommun.
På nattygsbordet: har jag Röda Grevinnan av Yvonne Hirdman. En ganska tung, men fantastisk bok om författarens mamma, en grevinna som upplevde hela 1900-talets Europautveckling.
Roligaste minnet från Högskolan: 25-årsjubileet var speciellt kul – inte minst när Romulo musicerade.
Gör mig glad: familjen, som att se mina barnbarn utvecklas, de är mellan 2,5 och 10 år.
Gör mig arg och besviken: När förtroende bryts och man inte kan lita på människor. Jag har väldigt svårt för effektsökeri, det kan göra mig väldigt upprörd när det inte är äkta.  Å andra sidan uppskattar jag äkta människor så mycket mer. Jag har i jobbet umgåtts med allt från kungar till alla möjliga typer av människor, äkthet och klokhet på alla nivåer är fantastiskt att uppleva.
Thorsten Andersson

Styrelseproffs. Innan Thorsten Andersson kom till Högskolan i Halmstad hade han hunnit med ordförandeuppdrag för både Högskolan i Gävle och Högskolan på Gotland.

Sidan uppdaterad 2010-05-12