Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2011-03-22. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2011-03-22

Monstrets roll för att definiera det mänskliga

Vilken roll har monstret spelat för människans sätt att definiera sig själv? Hur har bilden av den vanskapta människokroppen förändrats genom tiderna? Det är ett par av de frågor som Jonnie Eriksson belyser i sin avhandling ”Monstret och människan”.

I sin 720-sidiga avhandling gör Jonnie Eriksson, verksam vid Sektionen för humaniora på Högskolan i Halmstad, en idéhistorisk djupdykning i läran om missbildningar, teratologi, från sent 1500-tal till sent 1900-tal.

Människan har haft olika sätt att förhålla sig till vanskapta kroppar och det intressanta med att studera bilden av just monster, menar Jonnie Eriksson, är att de problematiserar synen på människan. Bilden av den monstruösa kroppen, som överskrider gränserna för det naturenliga och artspecifika, sätter förhållandet mellan människa och djur, liksom mellan man och kvinna, på sin spets.

– Monster fyller i dag mest funktioner som kittlande underhållning i filmer och dataspel eller som figur i retoriken kring brott och ondska i media. Men tankarna om det onaturliga och omänskliga har varit många genom historien. Det har varit ett äventyr att hitta alla dessa sätt att se på något som vi i dag förhåller oss ganska oreflekterat till, säger Jonnie Eriksson.

Tecken från Gud


Det finns flera filosofiska traditioner att se på den monstruösa människokroppen. Till dem hör den naturalistiska, där missbildningar ses som en nödvändig del av naturen, den humanistiska, där det monstruösa är ett hot inom människans egen mångfald, och den hermeneutiska, där man söker något slags mening med dessa avvikelser, till exempel bevis för Guds makt.  

– I antika civilisationer, som i Babylonien, sågs missbildningar som tecken från gudarna. Det fanns mycket detaljerade scheman för hur de skulle tolkas: föddes kalvar med två huvuden hade detta en viss politisk betydelse, och man gjorde noggranna tolkningar utifrån just hur de var missbildade.  

Gestaltar det ”omänskliga”


I sin avhandling fokuserar Jonnie Eriksson på den humanistiska traditionen och framför allt på två franska gestalter som representerar humanismens två ändar, Ambroise Paré och Gilles Deleuze. Paré levde på 1500-talet och har gjort sig känd som den moderna kirurgins fader och Deleuze är en av efterkrigstidens mest betydande franska filosofer.

Jonnie Eriksson visar hur monstret i den humanistiska filosofin har fått rollen av det omänskliga, och hur humanismens tänkande har utvecklats i nära förhållande till det monstruösa och avvikande.

– Man har försökt att definiera det mänskliga genom att stöta bort det omänskliga. Men det finns en risk i detta, nämligen att när man hittar det ”omänskliga” i människan måste det utplånas, säger han.
Detta har i historien fått extrema uttryck som häxprocesser, rashygien och judeförintelsen, men frågorna är också aktuella i dagens fosterdiagnostik och genteknik.

Ny möjlighet


Enligt Jonnie Eriksson har humanismens uppvärdering av människan och det mänskliga inneburit att monstret har trängts undan i etableringen av ”det normala”, för att bestämma vad som är ett mänskligt och naturligt liv.

– Kanske vi nu i en postmodern tid kan tänka på det monstruösa på ett positivt sätt. Genom att inte fixera människan och även öppna för det ”icke-mänskliga” kan vi också öppna upp för fler sätt att vara. Och då kanske man inte heller behöver sätta människan, och det mänskliga, som högst av alla. Det posthumana tillstånd som monstret pekar ut för oss är en ny ekologisk möjlighet, säger Jonnie Eriksson.

Text och bild: IDA LÖVSTÅL

Fotnot. Avhandlingen ”Monstret och människan. Paré, Deleuze och teratologiska traditioner i fransk filosofi, från renässanshumanism till posthumanism” lades fram vid Lunds universitet i november 2010.

Jonnie Erikssons avhandling är en idéhistorisk djupdykning i läran om missbildningar, teratologi.

Sidan uppdaterad 2011-03-22