Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2013-12-09. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2013-03-19

Demokratiska revolutioner: tålamod lönar sig

Före 1900-talet var vägen till demokrati över ett halvsekel lång. I dag kan processen gå mycket snabbt. Dock överlever de demokratier där övergången har varit långsammare längre. Det visar en ny vetenskaplig artikel i Technological Forecasting and Social Change där forskare vid Högskolan i Halmstad och Stockholms universitet har analyserat alla övergångar mellan diktatur och demokrati som någonsin har skett.

Analysen visar att övergången till demokrati som påbörjades före 1900 hade en mediantid för demokratisering på 56 år medan övergångar som påbörjades efter 1900 hade en mediantid på 1,7 år. Forskarna fann även resultat som pekar på att demokratin överlever längre i de fall där övergångarna har varit långsammare. Dock identifierade de en konsolideringsperiod på 12 år; efter detta hade den ursprungliga övergångens längd ingen signifikant inverkan på demokratins överlevnad.

Demokrati nåbart från olika håll

Att demokratisera ett land kan kräva dramatiska uppbrott, vilket de ”demokratiska revolutionerna” i den islamiska världen tydligt visar.

– Intressant nog fann vi ingen gemensam sekvens av reformer som de långsamt utvecklade demokratierna hade genomfört – alla sådana sekvenser var unika. De länder som har demokratiserats snabbt gjorde det oftast i ett enda steg, eller via en kaotisk mellanperiod. De här resultaten ger därför inga råd om hur demokratisering bör ske, utom att demokrati verkar vara nåbart från många håll, säger Fredrik Jansson, doktor i matematik vid Stockholms universitet.

Flera klassiska statsvetenskapliga studier har tidigare betonat vikten av en demokratisk kultur och långsamma reformer för att demokratiseringsprocessen ska lyckas. Nu visar tre forskare vid Högskolan i Halmstad och Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet att medan demokratisering sedan hundra år tillbaka oftast är en mycket snabb process så var den mycket långsammare i den moderna demokratins barndom. Dessa institutionella förändringar liknar mönstret för spridning av innovationer mellan nationer, såsom kommunikationstekniker, konstaterar forskarna.

Samhällsförändringar som en evolutionär process

Studiens resultat är del av ett större projekt för att försöka förstå samhällsförändringar som en evolutionär process.

– Det finns både intressanta skillnader och intressanta likheter mellan biologisk evolution och hur kultur och samhällen förändras över tid. Förståelsen av det naturliga urvalet har revolutionerat biologin och gett oss verktyg att förstå fenomen som annars vore obegripliga. Frågan är om det går att formulera en liknande teori för kulturförändring, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologi vid Stockholms universitet.

– En framkomlig väg kan vara att se kulturförändring i analogi med innovationsgenerering och -spridning, ett etablerat forskningsområde med evolutionär tradition, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

Resultaten presenteras i artikeln ”Democratic Revolutions as Institutional Innovation Diffusion: Rapid Adoption and Survival of Democracy” i den vetenskapliga tidskriften Technological Forecasting and Social Change. 


Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, har analyserat demokratiutvecklingen på olika håll i världen.

Sidan uppdaterad 2013-12-09