Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2013-01-13. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2013-01-13

Historieämnet står inför stora utmaningar

Det finns inga självklara sätt att betrakta det förflutna. Historieämnet står inför stora utmaningar i vår samtid och måste problematiseras och debatteras för att utvecklas. Det anser KG Hammarlund, en av redaktörerna till publikationen ”Historiedidaktik i Norden 9”, en lägesbeskrivning av historieämnet i de nordiska ländernas skolsystem.

Högskolan i Halmstad har i samarbete med Malmö högskola givit ut publikationen som är ett resultat av konferensbidrag från Nordiska historikermötet 2011 i Tromsø.

Viktigt att nyansera begreppen

I en tid då elevers betyg mer och mer ses som ett mått på skolors kvalitet och i vissa fall även lärares duglighet blir det än viktigare att diskutera och nyansera begreppen.

– Inom historiedidaktik är det viktigt att diskutera vad historisk kunskap egentligen är. Hur bör ämnet läras ut och hur bedöms historisk kunskap på ett objektivt och rättvisande sätt? Detta är exempel på utmaningar för historieämnet som behandlas i publikationen, säger KG Hammarlund, universitetslektor i historia på Högskolan i Halmstad.

Krävs mer än att memorera kunskap

Det är många gånger svårt att ge utrymme åt historiedidaktiken i undervisningen, både i lärarutbildningen och i skolan, anser KG Hammarlund. I grundskolan och gymnasiet arbetar lärare under tidspress för att hinna igenom tidsepokerna och det med svårtolkade mål och betygskriterier. Traditionellt har undervisningen i skolan fokuserat på inlärning av faktakunskaper på bekostnad av processkunskaper, där eleven använder fakta för att resonera sig fram till egna svar.

– Det räcker inte att memorera orsaker till franska revolutionen. Gå längre och resonera kring informationen! Vad är en orsak? Vad är det som gör att en händelse är betydelsefull?

En berättelse med ett syfte

KG Hammarlund betonar att historia inte är en enkel avbild av det förflutna, utan en berättelse som kan skrivas på olika sätt beroende på berättarens syfte. Bilden av det förgångna påverkar vad vi ser som en tänkbar framtid. Den som kontrollerar nuet kontrollerar hur vi skriver berättelsen om det förflutna och därmed även vår bild av framtiden.

– Ge eleverna verktyg att tänka själva kring det förflutna och egenmakt att värdera olika berättelser och välja vilken de tror på.

Internationella utmaningar

En utmaning på det internationella planet är tendensen att skriva en historia för att skapa nationell samhörighet.

– I Danmark har det under tio års tid strävats mot att värna den danska kulturen – skolbarnen ska lära sig vad det innebär att vara dansk. Liknande tankar finns i viss mån i vår utbildningsministers retorik. Detta hamnar i konflikt med en syn på historien där det finns olika historier och ett syfte med att skriva historia på ett visst sätt.

Det går inte att hinna med allt

Många historielärare brottas med tidsbrist och ambitionen att hinna med att gå igenom historien. Kanske kan historieundervisningen lära sig av musikskolans utveckling? Förr skulle musikeleven börja med vissa instrument och spela vissa sånger innan man fick avancera. I dag väljer barnen instrument efter intresse direkt och spelar låtar de känner igen tillsammans.

– Det låter illa till en början, men barnen har roligt och till slut låter det bra. Om man ska kunna förklara dagens händelser ur ett historiskt perspektiv samt tolka och analysera historiska problem, då kanske det viktigaste inte är att ha koll på det antika Aten, säger KG Hammarlund.

Text och bild: MARTIN ÅDAHL

Fotnot. Publikationen är tryckt i två volymer och behandlar tre teman: historiemedvetande, historiebruk och historisk kunskap.

Länkar till publikationerna i Diva:

KG Hammarlund är universitetslektor i historia och en av redaktörerna till "Historiedidaktik i Norden", som ger en lägesbeskrivning av historieämnet i Norden. Han vill ge eleverna verktyg att tänka själva kring det förflutna och egenmakt att värdera.

Sidan uppdaterad 2013-01-13