Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2014-06-12. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2014-06-10

”Att återvända är lika svårt som att lämna"

Frida Stranne är lektor i statsvetenskap på Högskolan i Halmstad och filosofie doktor i freds- och utvecklingsforskning med fokus på amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik. Under 2013–2014 har hon varit gästforskare vid American University i Washington. Detta är hennes sjunde och sista betraktelse över hur det är att vara svensk gästforskare vid ett amerikanskt universitet.

Ett läsår är snart till ända och det är nu med helt nya erfarenheter och perspektiv jag återvänder till Sverige, Halmstad och Högskolan igen – och plötsligt känns att återvända lika svårt som det var att lämna.

"Sparka kongressen!" En av alla politiska demonstrationer, i både stor och liten skala, som man varje dag ser utanför kongressen och vita huset.

Här i DC, i maktens korridorer, på universitet och i mitt bostadsområde, bland nya vänner, kollegor och ovärderliga nätverk, känner jag mig nu helt plötsligt ”hemma”. Den miljö som tog många månader att finna sig tillrätta i har nu blivit självklar och bekväm. Den totala ensamhet som kännetecknade hela den långa hösten har bytts mot sociala tillställningar med luncher, bio- och shoppingdagar, middagar och mingel med människor från olika delar av världen. Och när man befinner sig i DC så leder nästan alla dessa tillställningar till ytterligare möten och intervjuer med personer kopplade till politik och makt – som i nästa led därför ger konkret input till min forskning. Med allt detta vid hand, känner jag mig nu övertygad om att göra allt för att kunna återvända igen i framtiden för en längre period här.

Vad har jag då med mig hem? Svaren är många och än så länge även svåra att riktigt se. Det är troligen först efter en stunds reflekterande och perspektiv på allt som hänt, liksom genom att komma hem till Högskolans vardag igen, som jag kommer kunna se vad jag har med mig som kan tillföra något i det jobb jag gör där hemma (förutom i min forskning). Nya perspektiv är givetvis alltid viktiga i sig men det är ju samtidigt långt ifrån allt som är användbart överallt. Eftersom jag tillträder ett nytt uppdrag som utredare på Ledningskansliet (för Forsknings- och utbildningsnämnden) direkt när jag kommer hem, så hoppas jag däremot, baserat på vad jag lärt mig om hur det amerikanska systemet fungerar, kunna öppna upp för en dialog kring lite nya sätt att se på och hantera diverse utmaningar vi har gällande både forsknings- och utbildningsuppdraget.

Bild från paraden under Memorial day. Ett tillfälle att uppmärksamma dagens militärer och veteraner, men även minnas historiska krig och konflikter.

I det lilla måste jag däremot lyfta fram två saker som gjort avtryck och det ena rör hur man här i Washington jobbar från vecka till vecka i sin planering. Förutom att man givetvis har vissa tider i veckan som är fastlagda för undervisning (förhållandevis väldigt få dock) och några av de viktigaste mötena för läsåret (också väldigt få) är inbokade – så håller man kalendrarna rena från möten. När sådana behöver samordnas så gör man det istället från den ena veckan till den andra(!) Det är således möjligt att mötas med kort varsel. Man har till att börja med helt enkelt inte lika många möten och man förväntas exempelvis inte heller att ständigt hålla forskningsseminarier. Att man därtill inte har samma administrativa börda runt olika kurser som gör att man måste träffas och planera för en mängd saker i detalj, så har man även väldigt få ämnes-, verkamhets- eller andra möten. Jag har sett en mer oplanerad vardag fungera och funderar mycket på hur man kan hitta en ny balans i vårt jobb där hemma och skapa ett upplägg av arbetet som inte kräver så mycket möten och mer flexibilitet och luft i kalendern.

En av alla behagliga parker som finns i downtown DC och som erbjuder en stunds vila mellan möten och intervjuer.

Det andra är studenternas förväntade och faktiska närvaro vid olika kurser. Frånvaro från en föreläsning är oacceptabelt och ingen diskuterar ens att vara borta och detta utan (som jag beskrivit i tidigare inlägg) att lärare är tvungna att hamna i ett träsk av kompletteringsuppgifter eller annat. Frånvaro från, om så bara en eller två tillfällen på en termin, innebär underkänt på kursen. Punkt. När jag jämför Sverige och USA så är givetvis inte allting här optimalt i hur undervisningen ser ut, men friheten att lägga upp kurser och genomföra dem enligt lärarens uppfattning om hur detta bäst görs är uppenbarligen helt olika och definitivt inte till någon större nackdel för varken lärarna eller studenterna här. Jag uppfattar rättsäkerheten som tämligen god ändå och blir ofta frågande till hur vi hamnat där vi är i Sverige och hur vi vid jämförelse tenderar att begränsa oss mer och mer.

Kyrka på landsbygden. Omgivningarna kring Washington DC är mycket vackra och avkopplande att besöka.

Nåväl. Av just dessa exempel är det kanske inte mycket vi kan ändra på, men troligen kan vi fundera lite på innebörden och inte tro att vårt sätt att jobba är oundvikligt. I övrigt så tänker jag ofta på vad en kollega till mig sa innan jag åkte i höstas:

”Du kommer att åka iväg och få en enorm erfarenhet och helt nya och viktiga perspektiv på akademisk verksamhet. Sen kommer du hem och människor runt dig kommer orka lyssna på dina exalterade berättelser i tio minuter – sen kommer allt att bli som vanligt igen.”

Vi får se. Jag kommer inte att glömma alla de minnen och erfarenheter jag tar med mig härifrån. Jag är ödmjukt tacksam för allt jag fått uppleva och hur jag fått möjlighet att utvecklas på alla tänkbara och otänkbara sätt. Nu ska jag göra det mesta och bästa av de sista veckorna här och även förvalta det när jag väl är hemma igen.

Vi ses i korridorerna igen efter sommarsemestern. Det ser jag fram emot!

Frida, Pentagon City en solig söndag i juni

Bilder: PRIVAT

Frida Stranne. Bild: ANDERS ANDERSSON

I sin blogg – amerikaanalys.selänk till annan webbplats  – ger Frida Stranne ”sitt bidrag till en mångfacetterad analys av hur vi kan förstå utvecklingen i USA och hur detta påverkar omvärlden”.

Husfasad i ett av alla fina kvarter i Washington DC.

Ett av alla politiska kaféer som är trevliga att besöka. Detta kombineras även med en bokaffär.

Hus i Annapolis där politiska möten hölls i slutet av 1700-talet. Ett exempel på alla de historiska platser som finns runt omkring i Virginia.

Sidan uppdaterad 2014-06-12