Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2018-02-23. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2015-06-30

Pianolans inflytande på skönlitteratur

I början av 1900-talet blev det mekaniska pianot, pianolan, oerhört populärt. Dåtidens stora musikinnovation tog finkulturen in i vardagsrummet och ledde till helt nya tolkningar av klassisk musik. Cecilia Björkén-Nyberg vid Högskolan i Halmstad har studerat hur detta nya pianobeteende återspeglas i skönlitteraturen, och nu har hennes bok publicerats av ett stort internationellt förlag.

– Ibland är vi så upptagna av dagens teknikutveckling att vi glömmer att vi är mitt i ett flöde. Jag har därför blickat hundra år tillbaka i tiden. Vilka spår lämnade den tidens innovativa musikteknologi i brittisk skönlitteratur?

Cecilia Björkén-Nyberg är universitetslektor i engelska på Akademin för lärande, humaniora och samhälle.

Cecilia Björkén-Nyberg har studerat det som vi lite slarvigt kallar ”det självspelande pianot”, eftersom det inte spelar helt av sig självt. Hon har utgått från ett stort arkivmaterial från tiden 1900–1914 bestående av bland annat musikkritik, annonsmaterial och vetenskapliga och populärvetenskapliga framställningar av framför allt brittisk ingenjörskunskap – allt för att skapa sig en så komplex bild som möjligt av denna musikteknologiska innovation.

– Det är viktigt att notera att det finns flera olika typer av mekaniska pianon: det exklusiva och reproducerande pianot som saknade tangentbord och som var till enbart för passivt lyssnande, lite som dagens cd- eller mp3-spelare, och den betydligt vanligare och mindre sofistikerade så kallade ”pianolan”. Pianolan har en mekanisk enhet antingen inbyggd i ett traditionellt piano eller som en tillsats som rullas upp till och fästs vid pianot, förklarar Cecilia Björkén-Nyberg.

I videoklippet spelas ett stycke av Chopin på pianola. Musik av Chopin och Beethoven var speciellt populärt att stansa ut på rullar eftersom dessa två kompositörers verk i början av 1900-talet ansågs vara nästan ospelbara på ett traditionellt piano. Att kunna spela Chopin på pianolan beskrevs som magi och likställdes ofta med ett trolleritrick. (Källa: Award Audio)

Jämställd kulturkonsumtion

Det är den halvautomatiska pianolan som Cecilia Björkén-Nyberg har intresserat sig för eftersom den gjorde det möjligt att dels lyssna om och om igen, och dels spela själv utan att kunna läsa noter. Denna nya musikteknologi öppnade upp oanade perspektiv för dem som var musikaliskt illiterata. Pianolan bidrog på så sätt till en demokratisering av ”finkultur”, speciellt som instrumentet inte var speciellt dyrt och kunde köpas på avbetalning. Gränsdragningen mellan konst och underhållning blev alltmer flytande.

– Pianolans pianorullar, det vill säga dåtidens mjukvara, hade noter till kanonisk klassisk musik utstansade och saknade ofta angivelser för tempo och frasering. Detta ledde till helt nya tolkningar av till exempel Beethovens ”könade” sonater och den nya tekniken blev på så sätt ett redskap för kvinnor att uttrycka sig mera fritt. Paradoxalt nog skedde detta mer eller mindre samtidigt som futuristerna försökte kontrollera musikkomponerandet, säger Cecilia Björkén-Nyberg.

Avtryck i litteraturen

Pianolan var oerhört populär under en relativt kort period mellan 1900 och 1925 och hade då ett enormt inflytande på tidens musikliv. I dag har den i stort sett fallit i glömska, men Cecilia Björkén-Nyberg hävdar att denna uppfinning ledde till ett innovativt pianistiskt beteende som existerade parallellt med det ”vanliga” pianistiska beteendet. Eftersom Cecilia Björkén-Nyberg är litteraturvetare, har hon studerat vilka avtryck detta innovativa beteende har lämnat i brittisk skönlitteratur från perioden 1900 till 1915.

– Den tidens läsare var medvetna om de parallella pianodiskurserna och eftersom vi sedan har förlorat denna kunskap anser jag att det är berikande att lyfta fram den igen, säger Cecilia Björkén-Nyberg.

Text och bild: LOUISE WANDEL

I boken ”The Player Piano and the Edwardian Novel”, som nyligen getts ut av ett internationellt förlag, beskriver Cecilia Björkén-Nyberg hur den mekaniska pianodiskursen har lämnat spår i brittisk skönlitteratur.

Mekaniska pianon, som till exempel pianolan, marknadsfördes som tekniska uppfinningar i gränslandet mellan konst, underhållning och industrialisering. De ansågs vara både tids- och ”energibesparande” i den bemärkelsen att man inte blev lika trött av att spela på ett mekaniskt piano jämfört med ett traditionellt. Innovationen ledde till att den totala volymen av lyssnande och spelande ökade i samhället – något som satte avtryck i litteraturen. Bild: CECILIA BJÖRKÉN-NYBERG.

Om boken

The Player Piano and the Edwardian Novel av Cecilia Björkén-Nyberg är utgiven av förlaget Ashgatelänk till annan webbplats. Delar av boken kan läsas på Google books.länk till annan webbplats

Sidan uppdaterad 2018-02-23