Högskolan i Halmstad - För utveckling av verksamheter, produkter och livskvalitet

Lärande

Lärande kan betraktas som en process där den som lär själv konstruerar sin kunskap i samspel med omgivningen. Kunskapen konstrueras genom individens förhållningssätt till information, och kan förstås som i någon mening unik för var och en. Kunskapsbildning förklarad på det här sättet förutsätter att den lärande medverkar i lärandet, och att det sker i en process över tid. Till lärarjobbet hör att under lärprocessen utmana studenternas föreställningar om det som studeras, och i en varierad och gärna inspirerande form uppmana dem att ta till sig vetenskapssamhällets kritiska förhållningssätt till det som studeras.

När man lärt sig något, vet eller kan man något som man inte kunde innan. En förändring har skett och man kan handla annorlunda än tidigare. Du kan tänka om lärande och kunskap i termer av de kvalitéer Blooms (1956) taxonomi lägger fast. I en version reviderad av Anderson et al (2001) kan den presenteras enligt figuren nedan.

Blooms reviderade taxonomi

Skapa: kan studenten skapa en ny produkt eller ett sätt att tänka?
Värdera: kan studenten bedöma ett påstående eller beslut?
Analysera: kan studenten göra skillnad mellan olika storheter?
Tillämpa: kan studenten använda kunskapen på nya sätt?
Förstå: kan studenten förklara idéer och begrepp?
Minnas: kan studenten komma ihåg informationen?

Studenterna ska, när de lämnar utbildningen, ha utvecklat kunskap inom tre områden;

Kunskap och förståelse
Färdighet och förmåga
Värderingsförmåga och förhållningssätt

Vad detta betyder för varje enskild kurs eller program framgår av kursplanernas och utbildningsprograms lärandemål.

Den konstruktivistiska teori om lärande som beskrivits här kan vara intressant att jämföra med äldre teorier om lärande. De gav en bild av att någon (läraren) kunde något som andra (studenterna) inte kunde. Dessa okunniga liknades vid tomma tavlor eller kärl som skulle fyllas. Läraren lärde ut och eleverna lärde in. Läraren var aktiv och berättade om sitt kunnande. Studenterna skulle passivt åhöra och memorera, för att sedan kunna ge rätt svar på ställda frågor. Rollerna i denna modell var tydliga och enkla att lära sig.

I en senare teori om lärande, "överföringsmetaforen" tänkte man sig en avsändare av information/kunskap, och en mottagare. Här fanns ett medium som transporterade kunskapen. Kvalitén och variationen på mediet ansågs ha effekt på hur mottagaren uppfattade innehållet. I denna teori om lärande fick därför mediet en viktig roll. Fortfarande var studenten passiv och läraren aktiv.