Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2015-08-27. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

Rektors krönika

Augusti 2015

HÖGSKOLANS UTBILDNING – EN BALANS MELLAN OLIKA INTRESSEN

Varmt välkomna (tillbaka) till Högskolan i Halmstad! Detta önskar jag både nya och gamla studenter, besökare och partners, men också all personal som så kraftfullt driver Högskolan framåt.

Det står klart att Högskolan i Halmstad har ett rikt och attraktivt utbildningsutbud. Bra söktryck och många förstahandssökande är tecken på detta. Till höstens utbildningar antar vi studenter till 60 program, varav 20 leder till yrkesexamen. Vi antar dessutom studenter till 77 fristående kurser. Antalet utbildningar i vårt utbildningsutbud påverkar vi i stor utsträckning själva men det är statsmakterna som bestämmer den totala volymen för vår utbildning.

Sedan drygt 20 år styrs all högskoleutbildning i huvudsak genom dimensionering av antalet utbildningsplatser till landets lärosäten. Studenternas efterfrågan påverkar dimensioneringen i och med att de resurser ett lärosäte får från staten hänger samman med studenternas deltagande och prestation. Men även om systemet i grunden är efterfrågestyrt så finns det vissa fall då studenters efterfrågan inte tillfredsställs. Det kan handla om att kvaliteten på utbildningar inte håller måttet, att det är för få sökande eller att lärosätet bedömer att en viss utbildning inte är efterfrågad av arbetsmarknaden. Och precis som alla andra lärosäten i Sverige brottas Högskolan i Halmstad med att finna en balans i utbildningsutbudet så att det är väl avvägd med hänsyn till studenternas efterfrågan, arbetsmarknadens behov och samhällets övriga behov. Speciella förhållanden råder för lärarutbildningarna och vårdutbildningarna, bristyrken som är högt prioriterade av regeringen och har fått nya platser i flera år.

De övergripande målen med högskolans utbildning har varit stabila över tid. I högskoleförordningen är kraven på yrkesförberedelse tydligt formulerade. Men vårt uppdrag är inte enbart att förbereda för yrkeslivet. Högskolan ska också utgöra en kritisk kraft i samhället genom utbildning som just inte behöver vara efterfrågestyrd, utan kan ha andra värden än att förbereda för en specifik arbetsmarknadsnisch. Men det förutsätter dock ett studentintresse. Jag har stark tilltro till att studenters efterfrågan i grunden utgör det bästa sättet att planera utbildningsutbud. Det är studenterna som planerar sin egen framtid och det är de som skapar framtidens arbetsmarknad.

I en nyligen framlagd statlig utredning (Högre utbildning under tjugo år; SOU 2015:70) konstateras att Sverige är ganska bra på att genom högre utbildning förbereda för yrkeslivet. Drygt 90 procent av de svenska studenterna har en anställning efter examen, vilket är 10 procent högre än genomsnittet för EU. Men självklart kan högskolan bli ännu bättre på detta. Jag hamnar ofta i diskussioner om matchning på arbetsmarknaden, där såväl den offentliga sektorn som näringslivet påpekar att det finns brister i matchning mellan vår högskolas utbud och efterfrågan på utbildad arbetskraft. Denna kritik måste vi både lyssna till och beakta i systematiska dialoger.

Vi ska identifiera och utforma högskolans utbildningsutbud tillsammans med arbetsmarknadens parter, så att de också blir delaktiga i de beslut som tas om utbildningsutbudet. Vi måste föra diskussioner kring gemensamma lösningar inom framför allt bristyrkesutbildningar som lärarutbildningar och vårdutbildningar. Högskolan i Halmstad har i dag flera arenor för sådana dialoger, men vi kan bli ännu bättre. Tillsammans ska vi till exempel undersöka vilka incitament som krävs för att fler utbildas inom vissa sektorer. Och tillsammans ska vi arbeta med hinder som hör samman med verksamhetsförlagd utbildning (praktik) samt bristande studentintresse, vilket ofta har sin grund i en icke attraktiv arbetsmarknad.

Högskolan i Halmstad verkar nationellt och internationellt men framför allt ingår vi i ett regionalt sammanhang (som omfattar flera administrativa regionbildningar än just Halland). I detta sammanhang ska vi vara ett viktigt kraftcentrum för långsiktig kompetensutveckling inom de flesta samhällsområden. Vår förmåga att fungera som motor i regionens näringsliv, samhällsliv och kulturliv kan stärkas ytterligare. Till detta fordras arenor där vi tillsammans kan utveckla våra utbildningar. På så sätt utvecklar vi också våra egna verksamheter – och samhället. Jag tror att en hel del samtal vid Högskolan i Halmstad under hösten kommer att handla om hur dessa arenor kan utvecklas.


Namnteckning Mikael Alexandersson
Rektor Mikael Alexandersson.

Rektor Mikael Alexandersson.
Bild: ANDERS ANDERSSON

Läs tidigare krönikor:

Sidan uppdaterad 2015-08-27