Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2016-06-02. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

Rektors krönika

Juni 2016

DESSA STÄNDIGA VAL...

Så här i slutet av läsåret bör vi fundera över alla tusentals beslut som har tagits vid Högskolan under året, och på alla de valsituationer vi har ställts inför vid dessa beslut. Våra valmöjligheter och hur vi beslutar kring dessa sätter agendan för Högskolans verksamhet. Och visst har många val inom Högskolan varit komplexa och svåra. Men de har ofta varit oundvikliga. Ett val innebär alltid att prioritera något (att välja till något) framför något annat. I sin tur medför det att något väljs bort. Friheten att både välja till och välja bort ger samtidigt ofta upphov till vad som benämns som ”kognitiv dissonans”. Dissonansen för in en oönskad osäkerhet vid beslutet, en konsekvens av själva valet. I människans natur ligger att attityder och handlingar ska samspela; de ska vara förenliga med varandra. Saknas det samspelet förebrår och skuldbelägger vi lätt oss själva för att ha valt fel alternativ. För att komma undan denna skuldkänsla väljer vi ofta antingen att helt avstå från att välja, eller att fördröja beslutet – det som kallas att ”prokrastinera”. Detta beskrivs ibland som en vanemässig, men också kontraproduktiv, handling. I stället för att prioritera viktiga beslut eller uppgifter väljs de som har lägre prioritet eller som kanske inte alls behövs. Detta förekommer i alla organisationer. Så också vid Högskolan i Halmstad.

Beslut och valsituation hänger samman. Ju fler valmöjligheter vi har desto fler beslut måste fattas. Detta är valfrihetens dilemma. När vi vid Högskolan beslutar om vilka utbildningar eller vilka forskningsområden som ska prioriteras får dessa beslut ofta långsiktiga konsekvenser för vilka val andra människor ställs inför senare i livet. De studenter som har valt våra utbildningar och som börjar nu efter sommaren har, som jag ser det, gjort ett av sina viktigaste medvetna val i livet; de har själva satt ramarna för vad de kommer göra de närmaste åren och lagt grunden för sin framtid. Men också de studenter som nu avslutar sin utbildning gör ett val. De ska bokstavligen in på en arbetsmarknad som helst svarar upp mot den utbildning de har bakom sig. Vad vi lätt förglömmer är att vi som verkar vid Högskolan har satt de ramar som bestämmer villkoren för deras valfrihet och beslutsfattande.

Det finns olika teorier om hur vi fattar beslut (beslutsteori), och flertalet utgår ifrån att beslutsfattandet sker på ett genomtänkt och rationellt sätt, till exempel baserat på konsekvenser och sannolikhetsberäkningar. Så sker det till stor del vid Högskolan. Andra teorier menar att beslutsfattande bygger på intuitiva processer, att det är vårt undermedvetna som styr vårt beslutsfattande. Det sker säkert också vid Högskolan i Halmstad.

En annan intressant fråga inom beslutsteori är om människan kan ”se” framför sig vad som händer om man låter bli ett val, det vill säga om man kan föreställa sig negationen av en handling. Det som talar emot detta är exempelvis vår oförmåga att föreställa oss något som inte finns. När våra studenter väljer utbildning med sikte på ett framtida yrke har de sannolikt svårare att se vad den icke-valda utbildningen leder till för slags yrke. Och hjälper eller stjälper vi våra studenter med ett stort smörgåsbord av valbara kurser? Hur komplext kan Högskolans utbildningsutbud vara innan det blir kontraproduktivt, det vill säga skapar negativa bieffekter för både studenter och personal?

I vår samtid anses valfrihet som eftersträvansvärt och önskvärt. Men samtidigt upplever de flesta att valfrihet också inskränker oss som människor. Med för många valalternativ att ta ställning till överväger de negativa effekterna i valsituationen. Det råder i dag mer eller mindre konsensus om att den utökade valfriheten inte höjer livskvaliteten. Barry Schwartz diskuterar detta i sin bok Valfrihetens tyranni (2004). Han menar att total valfrihet ofta blir en börda som gör oss mer förvirrade, otillfredsställda, och till och med mer deprimerade än tidigare. En annan risk med näst intill oändliga valmöjligheter är att vi drabbas av beslutsångest och blir så lamslagna att vi helt avstår från att göra medvetna val.

Nu närmar sig den efterlängtade sommaren och då hoppas jag att både studenter och Högskolans personal gör medvetna val och fattar kloka beslut – som att verkligen unna sig vila och skapa egen tid för reflektion. Den valfriheten är viktig och den är vi alla värda!

Namnteckning Mikael Alexandersson
Sidan uppdaterad 2016-06-02