Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2014-04-10. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

Rektors krönika

April 2014

”Lärande för hela livet”

Då utmärkte sig Högskolan i Halmstad igen! Enligt den senaste kartläggningen av Svenskt näringsliv finns tre av tio-i-topp-utbildningarna, alla kategorier, på Högskolan i Halmstad. Förskollärarutbildningen och grundlärarutbildningen rankas som etta och tvåa i sin kategori, och utvecklingsingenjörsprogrammet som trea i sin kategori. Dessa glädjande resultat visar åter att vi har lyckats väl vad gäller samverkan med arbetslivet. Samtidigt menar universitetskansler Lars Haikola att samverkan med företag (han skriver inget om offentliga verksamheter som skolan) kan ställa till bekymmer när det kommer till utbildningskvaliteten. Detta med anledning av utvärderingen av 364 teknik- och ingenjörsutbildningar, där inte bara Högskolan i Halmstad, utan många lärosäten föll mindre bra ut. Den bristande kvaliteten kan, enligt Haikola, förklaras av att de examensarbeten som görs i samarbete med företag också blir styrda av företagens logik och intressen. Detta bottnar i ”matchningsproblemet”, det vill säga att anpassa utbildning till arbetslivets behov här och nu.

Just nu gör många ungdomar ett av sina kanske viktigaste val, de söker till högskolan och väljer inte bara ett kommande arbetsliv utan i viss mån också en framtid. Vi måste alla skapa förutsättningar så att deras tid vid högskolan blir den bästa tänkbara och att de får med sig erfarenheter och kunskaper för att på ett klokt sätt skapa sina egna liv. Och då inte bara för arbetslivet, utan också i bred bemärkelse för deras kommande samhällsliv – som samhällsmedborgare. Perspektivet att högskolesektorns främsta uppdrag är att utbilda – och därmed anpassa – till dagens arbetsmarknad är enligt mitt menande ofta alltför kortsiktigt. Vår uppgift är inte primärt att ”matcha” en utbildning mot dagens efterfrågan på arbetskraft. Vi har ett ansvar för att utbildningen är användbar – både i dag och i morgon. Våra studenter ska agera på en arbetsmarknad i upp till fyra decennier. Det handlar då om att lära för livet – en bildning för livets alla krav. Oavsett utbildning vid Högskolan i Halmstad måste vårt mål vara att utbilda intellektuella och kulturella personer som är socialt välfungerande och omtänksamma. Detta är helt i linje med Högskolans vision att vara värdeskapande och samhällsutvecklande.

Jag ser därför fram mot att något slags ”liberal education” (core curriculum i någon form) utgör en central dimension i all utbildning vid Högskolan i Halmstad. Visst går det att förena den reflektiva förmågan att se alternativ och viljan att självkritiskt testa och ompröva sina egna föreställningar med förmågan att tänka och agera logiskt och konsekvent. Om dessa förmågor förenas i våra utbildningar, bidrar vi till att våra studenter blir intellektuellt skolade och kritiskt tänkande medborgare – och skickliga inom sina kommande yrken. När MIT (Massachusetts Institute of Technologylänk till annan webbplats) på 1950-talet beslöt att bryta sin starka koppling till amerikansk försvarsindustri fogade man en avdelning för humaniora och samhällsvetenskap till de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Det tog några decennier att genomföra nydaningen, men i dag är MIT ett världsledande lärosäte som håvar hem Nobelpris och kontinuerligt bidrar till samhällsutvecklingen.

Skillnaderna mellan MIT och Högskolan i Halmstad är förstås enorma, men det finns också likheter, till exempel en nationellt och internationellt stark teknikforskning med förankring i näringsliv som behöver balanseras med en stark samhällsvetenskaplig och humanistisk inriktning. Precis som vid MIT kan dessa kunskaps- och vetenskapsområden befrukta varandra. Men också detta förpliktigar. Vi måste, i linje med vad professor emeritus Ference Marton hävdar, tillsammans diskutera det kollektiva medvetande som förenar Högskolan. Vad är det som förbinder student med student, lärare med lärare, student med lärare, ledning med personal? Svaret på frågan borde vara: idéer, forskningsresultat och kunskapsområden. Ju mer det kollektiva medvetandet finns och syns, desto mer och kraftigare existerar vår högskola. Detta sker genom samverkan och samarbete kring innehållsliga frågor. Min förhoppning är att den nya sektion som nu diskuteras vid Högskolan tar form utifrån denna ambition.

Reaktionerna på den externautredaren Mats Ekholms förslag om en ny sektion blev som väntat både positiva och negativa. Min uppfattning är att förslaget om det utvecklas kan ge Högskolan en spännande gränsöverskridande inriktning inom kultur, lärande och kommunikation, där bildning står i fokus – helt i linje med vad jag anser att vårt lärosäte ska stå för. Men det finns också en del idéer som väcker frågor och debatt. Under våren pågår därför en öppen process (medarbetare vid de berörda sektionerna har bjudits in att komma med synpunkter) kring det slutliga förslag som ska presenteras för högskolestyrelsen i juni. Om allt löper väl ska den nya sektionen påbörja sin verksamhet den 1 januari 2015. Därefter sker ett viktigt internt arbete att både sjösätta och utveckla den nya sektionens utbildning, forskning och verksamhetsstöd. Förhoppningsvis bidrar detta arbete till att det kollektiva medvetandet synliggörs.

Namnteckning Mikael Alexandersson
Rektor Mikael Alexandersson.

Rektor Mikael Alexandersson.
Bild: ANDERS ANDERSSON

Läs tidigare krönikor:

Sidan uppdaterad 2014-04-10