Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2012-04-11. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

Rektors krönika – april 2012

Att komma samman

Utan samhörighet står vi ganska allena i tillvaron. Att komma samman är därför en början. Att hålla samman är ett framsteg. Att arbeta tillsammans är sedan en framgång. Stommen i alla goda och framgångsrika relationer — långvariga kamratrelationer och äktenskap eller mångåriga samarbeten — är förmågan att samarbeta. Utan samarbete når vi knappast någon framgång. Och det gäller i alla sammanhang. När några av oss för en tid sedan besökte utbildningsdepartementet för att diskutera budgetfrågor och kommande verksamheter vid Högskolan i Halmstad kom vi in på frågor om samarbete, samordning och samverkan — både inom vårt lärosäte men också med andra lärosäten. Tjänstemännen var väl pålästa och hade en god bild av vårt lärosätes styrkor. En sådan är exempelvis vår förmåga att samverka med det omgivande samhället. Vi diskuterade långsiktighet, strategiska planer och vägval vi står inför — bland annat med grund i vår årsredovisning och budgetunderlag för 2013—2015. Vi fick bra kommentarer om att vi läser av regeringens intentioner noggrant och att vi tar sikte på kommande forskningspropp. Våra förslag om samordning av program för hälsoteknik och hälsoekonomi men också vårt samverkansavtal med Region Halland landade väldigt rätt. Vårt påbörjade profileringsarbete för att samla oss inför framtida utmaningar och vårt pågående samtal om kommande samarbete med Högskolan i Borås uppskattades. Det var en bra dialog som jag hoppas ger positiva effekter för vårt lärosäte.

I början av april skrev vi ett formellt samverkansavtal med Region Halland. I detta avtal återfinns samverkan inom ett antal intressanta samarbetsområden. En del har pågått länge och är väl etablerade, andra är i vardande. Avtalet ger vårt lärosäte stabilitet och utvecklingsmöjligheter. Och självfallet kommer avtalet att gagna vårt vackra landskap Halland. Vi håller dessutom på med liknande samverkansavtal med Halmstads kommun. Förhoppningsvis är detta klart innan sommaren.

Men den samverkansprocess som just nu dominerar i min vardag handlar om hur lärosätets KK-miljö Forskning för innovation kan medföra fördjupat samarbete mellan sektioner och mellan forskningsmiljöer kring vårt kommande profileringsarbete. I detta arbete är frågor om innovation mycket påtagliga och närvarande. I slutet av vårterminen kommer all personal att bjudas in till samtal om innebörden i begreppet innovation och om avsikten med Högskolans profileringsprocess. Här vill jag betona en öppenhet och ett kollektivt inlyssnande snarare än en instrumentell hållning till färdigproducerade mål. En profileringsprocess är ett mödosamt arbete som inte alltid låter sig bestämmas av välpreciserade mål. Snarare handlar det i stället om att ha mål i sikte, dvs. en idé om vart man är på väg. Vi vet alla att det inte alltid är möjligt att precisera ett distinkt mål. Hur ska man kunna göra det om framtiden är oviss eller att man aldrig förut varit där man via mål skulle vilja vara? Jag tror att det är först när vi i ord och handling prövar — och omprövar — tänkbara medel för att nå de ofta vagt preciserade målen som vi lär oss mer och mer om vilket målet egentligen är. Ju mer vi diskuterar vår profileringsprocess och vad den ska syfta till desto mer lär vi oss om de lämpligaste medlen för att kunna tydliggöra vad vi vill med vår utbildning, forskning, samverkan, administration osv. På något egendomligt sätt konstituerar mål och medel varandra. En slags dialektik med andra ord. När vi samtalar om hur vi ska samla oss kring en tydligare profil, lär vi oss också innebörden i profileringen — till exempel vad innovation kan vara. Jag ser fram emot goda samtal för att vi ännu bättre ska kunna komma samman!

Namnteckning Mikael Alexandersson
Sidan uppdaterad 2012-04-11