Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2010-06-22. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2010-06-22

Brittiska studenter praktiserar på ambulansen i Halmstad

Under två veckor har fem studenter från University of Worcester i Storbritannien gjort så kallad klinisk praktik inom ambulanssjukvården i Halland, tack vare ett samarbete med Högskolan i Halmstad. Tre av dem har varit i Varberg, och två på ambulansstationen BAS i Halmstad.

Ruth Hodgson är 21 år och Stuart Evans 20. De har just avslutat sina studier till ”paramedics”, ungefär detsamma som ambulanssjuksköterska, vid University of Worcester i England. Genom ett nystartat samarbete mellan deras utbildning och specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning på ambulanssjukvård vid Högskolan, fick de möjlighet att komma till Sverige och Halmstad för att göra klinisk praktik – eller verksamhetsförlagd utbildning (VFU) som det också kallas – på ambulansstationen BAS.

Stuart Evans och Ruth Hodgson

Stuart Evans och Ruth Hodgson från Storbritannien har i två veckor gjort verksamhetsförlagd utbildning på ambulansstationen BAS i Halmstad.

– Vi gör praktik hemma också inom utbildningen, men detta är en extra möjlighet att få pröva yrket. Dessutom ger det internationella erfarenheter, säger Stuart Evans, som just har gått av ett nattpass på BAS.

Ruth Hodgson och Stuart Evans har snabbt blivit två i gänget på stationen och jobbar i praktiken som de andra i ambulansteamet, även om de formellt ”går bredvid”.

Det mesta är likt i vården …
Sjukvård kan vara mycket global, men också lokal, kan Ruth Hodgson och Stuart Evans konstatera efter snart två veckor i ett annat land. Det mesta är likt, även om det finns skillnader. Den största skillnaden handlar dock inte om vården och hur man tar hand om patienter.

– Era stationer är fantastiskt fina och moderna! Det är så mycket mer trivsamt här. Vi har inga sovrum på våra stationer, vi får inte ens sova på nattpassen, även om det inte händer något. I England måste vi åka direkt på alla larm, vi har inte samma system med prioriteringar bland larmen som ni, berättar Ruth Hodgson.

Ambulanserna är utrustade på samma sätt, utrustningen kommer till och med från samma leverantör. Numera är radiosystemet också likt, sedan Halland gick över till ett system som gör att polis, räddningstjänst och ambulans använder samma kommunikationssystem och därmed kan kommunicera med varandra mycket lättare och med större säkerhet.

Men visst finns det skillnader som gäller den vårdande delen. Det finns till exempel vissa mediciner som ambulanspersonal i Sverige får ge, men inte kollegerna i Storbritannien. Det får bara läkare göra.

– Ni ger också mycket mer morfin här, så mycket som patienten vill ha. I Storbritannien är vi mycket mer restriktiva med det, förklarar Stuart Evans.

… men stora skillnader i utbildningen
Utbildningen som Ruth Hodgson och Stuart Evans har gått är tvåårig och den skiljer sig ganska mycket från den svenska utbildningen till ambulanssjuksköterska.

– I Sverige läser du först till sjuksköterska i tre år och tar en kandidatexamen. Därefter arbetar du minst sex månader och läser sedan en utbildning på avancerad nivå för att bli specialistutbildad ambulanssjuksköterska, berättar Tommy Berntsson, som själv är ambulanssjuksköterska och också universitetsadjunkt på Högskolan.     

Hoppas på mer utbyte
Det är Tommy Berntsson som, tillsammans med Sharon Hardwick, kursansvarig för paramedicsutbildningen på University of Worcester, som har tagit initiativ till utbytet. De fem studenter som nu är i Halland och gör VFU är ett första steg i ett samarbete som Tommy Berntsson hoppas ska utvecklas till flera delar.

– Det vore roligt om våra studenter så småningom kunde åka till Worcester och göra VFU. De håller på att utveckla sin utbildning där till ett program som liknar vårt. Förhoppningsvis kan vi hjälpa dem med det, säger han.  

Vill gärna studera vidare
Två veckor går snabbt och Ruth Hodgson och Stuart Evans åker hem till England igen, många erfarenheter rikare. Där hemma väntar lite efterarbete på universitetet innan de kan få ut sin examen. Snart ska de också på anställningsintervju och hoppas få jobb på någon ambulansstation i sina hemtrakter i West Midlands.

Båda har planer på att vidareutbilda sig när de har fått lite arbetslivserfarenhet. Ruth Hodgson siktar på att bli lärare inom ambulanssjukvård och Stuart Evans vill bli läkare. Hans yrkesval kan tyckas konstigt eftersom han egentligen är ganska rädd för både blod och sprutor.

– Jag svimmar nästan om jag själv ska få en spruta. Att ge andra är inga problem och det har blivit bättre med åren, säger han och skrattar.

Han ångrar inte sitt yrkesval. Tvärtom är han nöjd och trivs mycket bra med att få jobba med människor och kunna hjälpa dem som behöver.

Skulle göra om det
Om sin praktik i Sverige säger både Ruth Hodgson och Stuart Evans att de gärna skulle göra om det, men att språket har varit ett litet problem, framför allt i patientkontakten.

– När man kommer till en patient gör man en allmän undersökning och ställer frågor om sjukdomsbilden. Det är svårt att greppa vad som sägs, och det blir svårt att agera på egen hand, säger Ruth Hodgson.

– Om det inte är en livshotande situation, fyller Stuart Evans i, då är det annorlunda. Då hoppar man bara in och gör det man ska. Då behövs inte språket på samma sätt. Men annars blir det mest att vi observerar hur våra svenska kollegor arbetar.

Även om Stuart Evans inte riktigt har fått ut det han hade förväntat sig av praktiken, just på grund av språkbarriären, är han inte sen att rekommendera andra att ta chansen att åka till Sverige.

– Vi kommer definitivt att ha användning av detta. Men jag skulle få ut mer av det yrkesmässigt om jag kunde språket. Jag skulle kunna bli mer delaktig och kunna göra mer, nu tittar jag och lär men det är inte samma sak som att praktisera det själv.

”De ger mycket tillbaka”
Också BAS och ambulanspersonalen där är mycket nöjda med de brittiska studenternas tid på stationen. En av dem som intygar det är Ulf Norling, Ruths och Stuarts handledare på BAS. Ulf Norling tycker att det är viktigt att ambulansverksamheten får influenser utifrån, gärna från utlandet. Han är själv ambulanssjuksköterska och arbetar också som utbildningssamordnare på BAS. Samarbetet med Högskolan ser han som lärorikt och nyttigt.  

– Det är trevligt att få visa upp vår verksamhet. All personal tycker att det är roligt och inspirerande att ha studenter här. De ger mycket tillbaka och berättar om hur de jobbar och vilka skillnader det finns.

Förra året hade BAS två portugisiska studenter och det blir säkert flera utländska studenter framöver.

– Det är viktigt att vi profilerar oss – tyvärr är det svårt att få personal hit. Jag önskar att flera vidareutbildade sig till ambulanssjuksköterska. Det är ett krävande men oerhört stimulerande arbete.

LENA LUNDÉN

Stuart Evans och Ruth Hodgson

Stuart Evans och Ruth Hodgson har just avslutat sina studier till "paramedics". Bilder: IDA LÖVSTÅL

Tommy Berntsson

Tommy Berntsson, ambulanssjuksköterska och universitetsadjunkt på Högskolan, har initierat utbytet.

Ulf Norling

Ulf Norling, ambulanssjuksköterska, är Ruths och Stuarts handledare på BAS.

Sidan uppdaterad 2010-06-22