Det är en mörk bild som målas upp efter de senaste århundradenas torrläggning av det svenska odlingslandskapet. Uppemot 90 procent av de naturliga våtmarkerna har försvunnit till förmån för jordbruk, skogsbruk och bebyggelse.
– När våtmarkerna försvann gick också en mängd av dess nyttiga funktioner, så kallade ekosystemtjänster, förlorade. Våtmarker har bland annat förmåga att rengöra vatten från näringsämnen som kväve och fosfor, berättar Geraldine Thiere.

Geraldine Thiere vet hur våtmarker bör anläggas för att få bästa effekt. Hennes nyligen framlagda avhandling visar att konstgjorda våtmarker har stor betydelse för biologisk mångfald och kväveborttagning - om de anläggs på rätt sätt. Bild: ANNIKA JOHANSSON
För att få bukt med miljöproblemen ska det, enligt regeringens miljömål, anläggas 12 000 hektar våtmarksareal i Sverige fram till 2010.
– Lösningsstrategin är väldigt många små dammar inom ett avrinningsområde. Men det är inte klart vilka konsekvenser som en storskalig våtmarksanläggning har, säger Geraldine Thiere.
Hennes avhandling, ”Biodiversity and ecosystem functioning in created agricultural wetlands” lades fram vid Lunds universitet för ett par veckor sedan, men det är vid Högskolan i Halmstad och Våtmarkscentrum som avhandlingsarbetet har bedrivits. Geraldine Thiere har studerat vilken betydelse en storskalig anläggning av våtmarker i odlingslandskapet har för biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Främst har hon undersökt anlagda våtmarker, i det här fallet små grunda dammar, längs Hallands och Skånes västkust och intresserat sig för frågeställningar som:
I alla dammar som undersökts, även nyanlagda, fann hon denitrifierande bakterier, det vill säga bakterier som omvandlar nitratkväve till ofarlig kvävgas som går ut i atmosfären och därmed tas bort från vattenkretsloppet.
– I dag bidrar inte alla våtmarker till att ta bort mycket kväve, men om man anlägger dem på rätt sätt så blir effekterna större. För att optimera kväveborttagningen är det viktigt att anlägga våtmarker på platser med hög kvävebelastning, säger Geraldine Thiere.
Studien visar även att nyttan av våtmarker som kvävefällor är betydligt högre än de negativa effekterna av metanutsläpp.
– Risk och nytta är inte kopplade till varandra. En väldigt liten del av utsläppen från våtmarker är växthusgasutsläpp och det går att optimera kväveborttagning utan att metanutsläppen ökar.
Geraldine Thiere har också funnit att flera syften går att kombinera i våtmarker. Vissa våtmarker kan bidra avsevärt till såväl den biologiska mångfalden som kväveborttagning och fosforrening. Det går exempelvis att öka kväveborttagningen och samtidigt bibehålla en hög småkrypsmångfald, att öka mångfalden av växter samtidigt som fosforreningen ökar, eller att samtidigt öka både kväve- och fosforborttagningen i en damm.
– Hittills har det anlagts ungefär 4 000 hektar våtmark av de planerade 12 000. Den här studien bekräftar att våtmarkerna fungerar som det är tänkt. Med lite mer planering av våtmarkernas placering i avrinningsområdet och tydligare mål, finns det möjlighet att göra den storskaliga anläggningen bättre och även kopplar flera samtidiga syften till dem, säger Geraldine Thiere.
NATHALIE SJÖGREN TÖRHAGEN
Fotnot. Avhandlingen baseras på fem vetenskapliga artiklar och i delar av avhandlingen har Geraldine Thiere samarbetat med Johanna Stadmark, Lunds universitet, respektive Susann Milenkovski, Lunds universitet.
