"Liveness detection" gör världen säkrare

I fredags disputerade Klaus Kollreider på en avhandling om hur datorer kan bli bättre på att känna igen ansikten. Avhandlingens titel är ”Evidence for "liveness" in face biometrics” och lades fram vid Chalmers. Disputationen skedde på Högskolan i Halmstad.

Vad handlar din avhandling om?

– Om hur man kan förbättra datorns förmåga att känna igen ansikten. Det är en del av biometri som i sin tur handlar om metoder för att mäta kroppsfunktioner med hjälp av kameror och sensorer. Oftast är det fingeravtryck eller ansikten som mäts. I min avhandling presenterar jag metoder som gör biometrisk identifiering genom ansiktsigenkänning säkrare. Många system som finns i dag klarar inte på ett tillräckligt bra sätt av att ”se” skillnaden mellan till exempel ett foto av ett ansikte och ett levande ansikte. Det innebär att man – med hjälp av lite tur och skicklighet – kan lura ett system genom att visa ett foto av en person och på så vis bli godkänd användare. Problemet blir inte mindre när man tänker på vilka möjligheter mobila videospelare ger om de utnyttjas ”fel” av kunniga personer. Metoder som bekämpar sådana angrepp kallas ”liveness detection" eller "anti-spoofing measures".

Klaus Kollreider kom till Högskolan i Halmstad som utbytesstudent 2004. I fredags lade han fram sin avhandling som handlar om så kallad liveness detection.

Vad kan dina resultat leda till?

– En säkrare värld. Forskningen inom ”liveness”-området är relativt nytt och behöver visserligen vidareutvecklas. Men i den forskargrupp som jag ingick i, har vi under ledning av min handledare professor Josef Bigun utvecklat en bra ”basverktygslåda” för ”liveness detection” och presenterat realistiska experiment. De teoretiska analyserna kan nog också utnyttjas. Biometrin kommer mer och mer, vare sig man vill det eller inte och ju bättre de moderna teknikerna är, desto lättare är det att komma åt och motverka systemangrepp, oönskad hantering och bedragare.

Hur kom du på ditt avhandlingsämne?

– Det var under mina magisterstudier. Jag reste som utbytesstudent till Sverige tillsammans med min kusin Hartwig Fronthaler. Mitt intresse för datorseende och biometri blev allt större och magisteruppsatsen visade så att säga vägen till doktorsavhandlingen. Själva problemet med ”liveness detection” är lätt att förstå och går att diskutera, det gör det både intressant och lättillgängligt för många. Andra närliggande intresseområden är bildanalys och mönsterigenkänning. Det ena ger det andra, ju mer man ”tricksar” och försöker lösa ett problem, desto mer växer det och man ställs ständigt inför nya utmaningar. Detta växande är spännande!

Vad ska du göra nu efter disputationen?

– Jag jobbar sedan en månad med mönsterigenkänning på en europeisk organisation i Holland. Det handlar inte så mycket om mitt disputationsämne men jag är glad över att ha fått skriva om någonting som – åtminstone som det verkar – blir alltmer intressant inom den närmaste framtiden.

Text: LENA LUNDÉN. Bild: ANNIKA JOHANSSON

FOTNOT: Klaus Kollreiders kusin Hartwig Fronthaler disputerade också han på en avhandling inom biometri för ett par veckor sedan.