Sommarkurs under ytan

Studenterna simmar efter läraren Lars-Erik Widahl längs den klippiga stranden. Guppande huvuden och fräsande snorklar rör sig längre och längre bort, och försvinner ibland ner under ytan när något spännande visar sig på bottnen. En stund senare kommer studenterna upp, frusna men nöjda. Det var lite grumligt i dag, på grund av vinden, men de har ändå sett en hel del fiskar – rödsimpa, kantnål, stensnultra och rödspätta.

– Kursen går i huvudsak ut på att lära känna de djur och alger som utgör det mycket artrika ekologiska samhället kring Blåstången. Kursen ska också ge förståelse för de miljöproblem som vi har utefter kusten, berättar Lars-Erik Widahl, kursansvarig och universitetslektor i biologi.

Undervisningen bygger på fyra exkursioner längs den halländska kusten – från Hallands Väderö i söder till Onsalahalvön i norr – då studenterna studerar växter, djur och alger. Utflykterna följs upp med laborationer på Högskolan och egna projektarbeten. Den här dagen håller de till i Stensjö mellan Halmstad och Falkenberg.

– Jag gillar att snorkla och tycker att miljöfrågor är jätteviktiga. Det blir mer intressant när vi själva får vara ute – även labbarna blir roligare eftersom vi har sett allt det vi studerar i sin rätta miljö, säger Rasmus Magnusson, som vanligtvis läser teknisk projektledning och affärsutveckling på Högskolan.  

– Här har vi grön tarmtång, sågtång och ett par nätsnäckor. Det jag hoppas på mest är att hitta en linsräka som är mycket ovanlig, men som man kan hitta just här, säger hon.

Det hon hittar samlar hon i hinkar och det hon inte känner igen försöker hon att artbestämma med hjälp av en lärobok. Då och då samlas klassen för att gå igenom fynden som sedan släpps tillbaka i havet.
Louisa Sörensen läser i vanliga fall biologiprogrammet på Högskolan.

– Jag vill komplettera min utbildning med ytterligare artkunskap och kunskap om havsorganismer. Men mest läser jag för att det är roligt. Jag är nyfiken av mig och det är spännande att själv håva upp saker och försöka lista ut vad det är, säger hon.

Snorklade som ung grabb
Kursen startade 2005 på initiativ av Lars-Erik Widahl. Upprinnelsen till kursen är egentligen att Lars-Erik Widahl under somrarna på 1960-talet snorklade runt i vattnet på exakt samma plats som han i dag guidar sina studenter. Familjen hade sommarhus några hundra meter från stranden i Stensjö.

Det var då fascinationen för havet, naturen och livet under ytan föddes. Detta ledde honom till att bli dykare inom marinen och till att ägna sig åt forskning och undervisning inom biologi.

Lars-Erik Widahls forskning är inriktad på övergödning av kustnära miljöer – något han kan visa sina studenter konkreta exempel på.

– De massiva drivor av ilandspolade trådalger som vi ser på stranden i dag var marginella när jag var barn.

Artrikedomen minskar
Trådalgerna gynnas av kväve- och fosforutsläpp. Lars-Erik Widahl förklarar hur trådalgernas utbredning sker på bekostnad av andra arter och innebär att grunda sandbottnar blir syrefria.

– Detta är en viktig anledning till att artrikedomen och den biologiska mångfalden minskar. En vik som denna är mycket värdefull och fungerar som barnkammare, bland annat för flera av våra matfiskar, säger han och fortsätter:

– Min förhoppning med kursen är att den ska ge insikt i ett av våra mest påtagliga miljöproblem – nämligen övergödningen. Hade samma förödande utveckling skett ovanför ytan är jag säker på att det hade vidtagits kraftfulla åtgärder. Vi får dock förlita oss på att de som är studenter i dag blir makthavare i morgon.

IDA LÖVSTÅL