Virtuella patienter i undervisningen

WebSP, Web Based Simulation of Patients, är ett internetbaserat system för virtuella patientfall. Det är utvecklat av Karolinska Institutet, KI, och används bland annat på läkar- och tandläkarutbildningar på 15 universitet runt om i världen. Nu ska Högskolan i Halmstad börja använda WebSP och vidareutveckla det i ett projekt tillsammans med Sahlgrenska universitetssjukhuset och KI. Projektet har fått två miljoner kronor av NSHU, Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning.

– Du loggar in på en webbsida och hamnar i ett väntrum där det ”sitter” folk, kanske som i scenariot från barnakuten, berättar Elenita Forsberg, kursledare på specialistutbildningen till barnsjuksköterska på Högskolan. Det kan lika gärna vara en vårdcentral eller vårdavdelning. Genom att klicka på personerna i väntrummet får du veta lite mer om dem, till exempel vad de heter, hur gamla de är samt vad de söker vård för. Du väljer en patient och tar med honom eller henne för att göra en undersökning. Då får du veta mer om patienten och sedan ska du ställa diagnos samt föreslå åtgärder och behandling.

Möjliggör mångfald

Det har blivit allt vanligare att använda sig av virtuella patientfall i undervisningen. Förutom att det förbättrar tillgången till patienter är det ett riskfritt system. Dessutom visar studier, bland annat en ny avhandling, att virtuella patientfall fungerar både realistiskt, motiverande och engagerande i undervisningen.

Den största fördelen är kanske ändå mångfalden patienter som studenterna får tillgång till. Med hjälp av mallar i det webbaserade systemet kan man enkelt och snabbt utveckla många olika fall med fullständig information om så kallad sjukdomshistoria (anamnes), diagnos och ordination. Systemet innehåller också referensvärden och bilder. Det kan vara röntgenbilder eller bilder på olika skador eller åkommor, såsom brännskador, infektioner eller utslag.

Bygger upp patientbank

Specialistutbildningen till barnsjuksköterska på Högskolan ges från förra hösten helt på distans. Studenterna gör oftast sin praktik på hemorten och arbetsbelastningen varierar givetvis från ort till ort, från sjukhus till sjukhus.

– Ibland är det väldigt lugnt, och studenten kanske inte får möta så många olika fall. En del blir lite besvikna. De vill ju gärna vara med och ta hand om verkliga fall, säger Elenita. Det kan de få nu. Vi ska försöka bygga upp ett system så att alla studenter ska få möta många olika patienter och sjukdomar, oavsett på vilken vårdinrättning de gör sin praktik. Det är något som våra campusstudenter också har användning av.

Elenitas studenter jobbar just med att skapa ett antal virtuella patienter inom pediatrisk vård, som en del av utbildningen. De samlar in information om patienterna – vad de söker för och möjliga diagnoser – samt ger förslag till åtgärder och behandling. Allt ska läggas in i WebSP. Samtliga uppgifter faktagranskas av yrkesverksamma läkare. Alla patienter presenteras med (fiktiva) namn, ålder och bild.

En del i projektet är att utveckla examinationsmoduler och -kriterier för Web SP. I vårdutbildningar ställs stora krav på problemlösningsförmåga. Ibland kan det vara svårt att både lära ut och lära sig via traditionella metoder. Ännu svårare kan det vara att examinera ett sådant kursmoment. Det finns också behov av att utveckla examinationsformerna rent generellt så att de blir standardiserade och mer rättvisande, allt i enlighet med Bolognaprocessen.

– Det är extra roligt att arbeta tillsammans med två stora universitetssjukhus och över gränserna mellan vård och medicin, säger Elenita. Vi kan använda samma fall, även om läkarstudenterna tittar på andra saker än sjuksköterskorna och har olika kriterier för examinationen.

Till våren är tanken att de virtuella patienterna som skapas nu ska användas i undervisningen. Projektet ska därefter utvärderas och om det faller väl ut hoppas Elenita att andra vårdutbildningar på Högskolan också kan börja använda WebSP.

LENA LUNDÉN

2007-12-06