Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2012-01-30. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2012-01-30

"Vita Bandet" gav kvinnor möjlighet att arbeta politiskt

Hallå där …

… Åsa Bengtsson, verksam i forskningsmiljön ”Kontext och kulturgränser” vid Sektionen för humaniora på Högskolan i Halmstad, som nyligen disputerade på avhandlingen ”Nyktra kvinnor” vid Historiska institutionen i Lund.

Hur gick disputationen?
– Det gick över förväntan. Jag hade en mycket bra opponent som var skarp i sin analys och ödmjuk på samma gång, med både kritiska och positiva kommentarer om avhandlingen. Vi hade en bra dialog, och precis så tycker jag att en disputation bör vara.

Vad handlar din avhandling om?
– Jag har studerat den kvinnliga, kristna nykterhetsorganisationen Vita Bandet och har analyserat den som politisk aktör i en demokratiseringsprocess. När Vita Bandet bildades 1900 hade kvinnorna i Sverige ingen politisk rösträtt men många arbetade politiskt ändå, fast på en egen kvinnlig arena. På den tiden fanns också en stark folkbildningsrörelse med en socialpolitisk strävan att fortbilda människor men den riktade sig enbart till män. Vita Bandet bedrev däremot en omfattande kursverksamhet för kvinnor och gav utbildningar i både teoretiska och praktiska ämnen, inom allt från matlagning till samhällskunskap. Organisationen agerade även som politisk aktör, innovatör, opinionsbildare och lobbyist, bland annat skrev man förslag till motioner och skrivelser. Ofta handlade det om alkoholpolitik och kvinnors rättigheter.

Vad kom du fram till?
– Jag har belyst hur kvinnor bedrev politik och att de faktiskt medverkade i välfärdsstatens uppbyggnad, och därmed bidrog de till den demokratiska utvecklingen. Min slutsats är att kvinnorna i Vita Bandet agerade som folkbildare men att vi också bör se dem som företagare och politiska aktörer. Genom organisationen kunde de vara med och delta i samhällslivet och i den offentliga debatten, trots att de formellt inte hade rätt till det. Vita Bandet fungerade på många sätt som en föregångare för den kvinnorörelse som sedan växte fram under 1960-talet.

Varför har du forskat om detta?
– Jag snubblade över den här organisationen när jag gick min grundutbildning och höll på med min B-uppsats. När jag sökte efter källmaterial till C-uppsatsen hittade jag Vita Bandets tidning, och det var väldigt intressant läsning. När jag var klar med min magisteruppsats bjöd mina lärare KG Hammarlund och Ralf Rönnquist med mig till svenska historikermötet i Uppsala, och det var då jag förstod att man verkligen kunde jobba med det här. Att få komma dit och träffa dessa forskare och diskutera sitt intresseområde med dem var en häftig känsla. Jag blev sedan ”pushad” av mina lärare att söka till forskarutbildningen, och på den vägen är det.

Vad ska du göra nu?
– Jag har fått jobb som engelsklärare på Plönningegymnasiet. Men jag hoppas också på att få forskningsmedel så att jag kan forska vidare på Högskolan i Halmstad. Jag vill fortsätta att synliggöra den osynliga politiska aktören, det vill säga kvinnorna, och vill undersöka Folkpartiets frisinnade kvinnogrupp som sedan blev Folkpartiets kvinnoförbund.

Text och bild: LINDA LUNDELL

Åsa Bengtsson har skrivit en avhandling om kvinnoorganisationen Vita Bandet som var verksam i början på 1900-talet.
Sidan uppdaterad 2012-01-30