Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2017-12-06. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

2017-12-05

Studenter fick stipendier för uppsatser inom funktionshinderområdet

Frida Sandberg är en av de fem studenter som den 4 december tog emot stipendium för uppsatser inom funktionshinderområdet. Hon har undersökt vad studenter med funktionsnedsättning har för erfarenheter av universitetsstudier.
– Bristande tillgänglighet som diskriminering lagstadgades 2015. I min studie har 45 procent av personerna upplevt bristande tillgänglighet, säger Frida Sandberg.

Måndagen den 4 december uppmärksammade Högskolan den internationella funktionshinderdagen (3 december) med stipendieutdelning och en öppen föreläsning.

Högskolan i samarbete med Halmstads kommun delade ut stipendier för uppsatser inom funktionshinderområdet. Tanken är att främja forskning och utveckling inom området, något som stipendiaten Frida Sandberg tycker att det behövs mer av:

– Det saknas mycket forskning inom funktionshinderområdet, säger Frida Sandberg.

Frida Sandberg fick ta emot ett stipendium på 15 000 kronor för sin uppsats om studenter med funktionsnedsättning. Kommunfullmäktiges ordförande Johan Rydén delade ut stipendierna. I mitten Suzanne Åkerlund, ordförande i Handikapprådet, Halmstads kommun.

Stipendiater

Stipendium på 15 000 kronor
Frida Sandberg, magisterexamensarbete i handikappvetenskap
”Bristande tillgänglighet och högre studier – 148 studenter med funktionsnedsättning och deras erfarenheter av universitetsstudier”

Stipendium på 7500 kronor
Marie Lundh, magisterexamensarbete i handikappvetenskap
”Tillgänglighet för alla – hur gör man? En intervjuundersökning om hur personal på vårdcentraler tänker om tillgänglighet”

Stipendium på 7 500 kronor
Julia Cadjo och Emelie Persson, kandidatuppsats i socialt arbete
”Tillgång till det offentliga rummet – en kvalitativ studie om den kognitiva tillgängligheten till det offentliga rummet för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning”.

Hedersomnämnanden
Jakob Nilsson och Jonas Råberg, kandidatuppsats
”Ventus – den balanserade cykeln”

Emma Akerö och Linda Zetterström, kandidatuppsats i omvårdnad
”Inblick i en annan livsvärld. Att belysa omvårdnadsåtgärder vid positiva symtom hos patienter med schizofreni”

Frida Sandberg, stipendiat.

Marie Lundh, stipendiat.

Kommunfullmäktiges ordförande Johan Rydén med stipendiaterna Julia Cadjo och Emelie Persson.

Julia Cadjo och Emelie Persson, stipendiater.

Rätten till frihet – rätten att vara den man är
Efter stipendieutdelningen hölls en öppen föreläsning om rätten till frihet – rätten att vara den man är. Gästföreläste gjorde Maria Johansson, ordförande för Lika Unika, Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

– Tack för möjligheten att få vara här idag och prata om det som jag brinner för, lever för, drömmer om och skriver om – det är för mig livet helt enkelt, rätten och möjligheten att få vara den man är, inleder Maria Johansson sin föreläsning.

Maria Johansson har sen 2002 jobbat med funktionshinderpolitik på olika sätt och i olika roller, bland annat på DHR (Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet). Nu är hon ordförande för Lika unika, samt för organisationen FQ (forum kvinnor och funktionshinder). FQ arbetar både gentemot kvinnorörelsen, för att få in ett funktionshinderperspektiv, och gentemot funktionshinderrörelsen, för att få in ett jämställdhetsperspektiv.

Gästföreläsaren Maria Johansson, Lika Unika.

– Jag kommer från ett hem med stort samhällsengagemang, och rätten att få vara den man är ligger djupt rotat hos mig. Men ju äldre jag blev, desto mer insåg jag att det var något som inte riktigt stämde, säger Maria Johansson.

Hon berättar att hon blev buren till många delar av skolan där hon gick – detta trots att hon gick på den mest tillgängliga skolan i närområdet. Hon hade en elevassistent som hjälpte henne, och det var självklart att det var så det var. Men sen började hon fundera över det, om det verkligen var så det borde vara.

– Sen när jag blev äldre och började göra saker med kompisarna på egen hand så blev det tydligt att jag inte kunde göra som de andra. De kunde ju åka bussen in till stan, men en av dem åkte alltid med mig, i färdtjänsttaxin. Och sen när man började gå på krogen så var det restauranghiss eller inte alls som gällde. Där nånstans kom medvetenheten om att det är något som inte stämmer – varför bygger vi det här samhället där alla människor ska ha samma möjligheter, på ett sätt som gör att alla inte har samma möjligheter? Vi sorteras och delas upp. Där startade mitt engagemang, berättar Maria Johansson.

Sidan uppdaterad 2017-12-06