Grannar över gränsen – så samarbetar samhällen i krigets skugga

Kriget i Ukraina har inte bara förändrat säkerhetsläget i Europa, utan också vardagen för människor som bor nära gränsen. För att förstå hur samhällen påverkas och anpassar sig i skuggan av konflikten har Sara Svensson studerat den ukrainsk-ungerska gränsregionen. I antologin Resilience as Deterrence: Towards a Comprehensive Security Panorama, finansierat av Natos program Science for Peace and Security, bidrar hon och Péter Balogh, lektor i kulturgeografi vid Eötvös Loránd University i Budapest, med ett kapitel där de undersöker hur samhällen i regionen påverkas av kriget och det förändrade säkerhetsläget i Europa.

– Gränser handlar inte bara om var länder börjar och slutar. De handlar också om människor. Hur de samarbetar, hittar lösningar och klarar sig när det politiska läget förändras, säger Sara Svensson.

Livet vid EU:s yttre gräns

Det ukrainsk-ungerska gränsområdet är både EU:s och Natos yttre gräns – en plats där lokala behov möter storpolitik. Här lever människor med olika språk och bakgrund sida vid sida, och har länge samarbetat över gränsen. Samtidigt finns konkreta hinder i vardagen: fem befintliga gränsövergångar, långa väntetider och bristande infrastruktur gör både rörlighet och samarbete svårt – särskilt i krigstid.

Trots detta visar studien ett starkt samarbete mellan kommuner, företag och civilsamhälle – en form av ”diplomati underifrån” som håller dialogen levande när statliga relationer skaver.

– När politiska relationer fryser till på internationell och nationell nivå kan samarbetet på marken fortsätta. Kommuner och regioner kan bli brobyggare när stater drar sig ifrån varandra, säger Sara Svensson.

Samarbetet vittnar också om en särskild sorts motståndskraft – inte bara förmågan att stå emot kriser, utan att utvecklas genom dem. Den här förmågan syns i hur lokala aktörer hittar nya vägar för samarbete, även när förutsättningarna förändras.

Den mångkulturella gemenskapen i området är fortsatt stark, och minoriteter fungerar ofta som broar mellan länderna. Men deras roll kan också lätt politiseras när nationella aktörer använder minoritetsfrågor för egna syften.

– I gränsregioner finns en lång tradition av samexistens och ömsesidigt beroende. När den respekteras skapar den tillit och stabilitet över gränsen, men när den utnyttjas politiskt riskerar man att underminera just den lokala motståndskraft som håller samhällena samman, säger Sara Svensson.

Två möjliga framtider

Forskarna lyfter fram två tänkbara framtidsscenarier. Om Ukraina står emot Rysslands angrepp och fortsätter närma sig EU, kan gränsregionen bli en motor för tillväxt och samarbete. Fler gränsövergångar, bättre infrastruktur och nya EU-projekt skulle kunna öka rörligheten och stärka ekonomin på båda sidor.

Om kriget däremot drar ut på tiden, eller om Ryssland stärker sitt grepp, riskerar området att drabbas av utflyttning, ekonomisk nedgång och växande misstro mellan grupper. Men även i det scenariot finns, enligt forskarna, små fickor av motståndskraft – lokala nätverk och gemenskaper som håller ihop och bevarar hoppet om framtida återhämtning.

– Även i de svåraste perioderna hittar människor sätt att anpassa sig och hjälpa varandra, säger Sara Svensson.

Forskning som knyter samman lokalt och globalt