Naomi Chikumbi Zulu

Hej, Naomi! Vad forskar du om?

– Min forskning ligger inom området intelligent automation och framtidens arbetsliv, med fokus på hur artificiell intelligens påverkar professionell kompetens. Jag tittar särskilt på kunskapsintensiva yrken, mer precist så kallade kontorsyrken. För mig handlar det inte bara om tekniken, utan om människorna – hur de anpassar sig, hur de upplever sina roller och vilka färdigheter som verkligen spelar roll när maskiner är involverade.

Hur är det att vara doktorand?

– Ärligt talat är det en blandning av känslor. Vissa dagar känner jag mig inspirerad, full av idéer och energi. Andra dagar fastnar jag och stirrar på samma mening i timmar. Men det är just det som är så fint – det utmanar och utvecklar dig.

– Det jag värdesätter här i Sverige är utrymmet att växa, kulturen av öppenhet och möjligheten att forma mitt projekt så att det speglar mina intressen. Samtidigt bär jag med mig en motståndskraft och uppfinningsrikedom från Zambia – egenskaper man lär sig i sammanhang där man ibland måste klara mycket med små resurser. Jag tror att kombinationen gör att jag uppskattar resan ännu mer.

Hur ser en typisk dag ut?

– Det finns egentligen ingen ”typisk” dag, och det är just det som gör det spännande. Vissa dagar ägnar jag mig åt mycket läsning, andra är jag helt uppslukad av skrivande, och ibland undervisar jag eller diskuterar med kollegor. Jag uppskattar verkligen den variationen. Men med friheten kommer också utmaningen – du måste motivera dig själv och skapa din egen struktur. Jag har lärt mig att produktivitet inte handlar om att pressa in fler timmar, utan om att skapa balans så att man faktiskt kan tänka klart.

Du kommer ursprungligen från Zambia. Hur är det att komma till Sverige för att doktorera?

– Det har varit både spännande och en erfarenhet som gjort mig ödmjuk. Sverige ger mig tillgång till en fantastisk forskningsinfrastruktur, finansiering och internationella nätverk, vilket jag verkligen uppskattar. Samtidigt formade min utbildningsbakgrund i Zambia mig på andra, men lika viktiga, sätt – den gav mig anpassningsförmåga, motståndskraft och kreativitet. Så jag ser det inte som ”bättre eller sämre”. För mig förberedde Zambia mig på att ta mig igenom utmaningar och tänka praktiskt, medan Sverige ger mig system och resurser för att förfina och utveckla det arbetet. Tillsammans tar de inte ut varandra – de kompletterar varandra. Och den kombinationen har verkligen gjort mig till en starkare forskare.

Hur är det att undervisa?

– Undervisningen har varit en oväntad glädje i min doktorandresa – det är faktiskt en av de saker som ger mig mest energi. När studenter verkligen engagerar sig, ställer frågor eller till och med utmanar mig driver det också min egen utveckling. Det är aldrig bara jag som förmedlar kunskap – det blir en ömsesidig process. Och jag älskar de där oväntade stunderna när en diskussion tar en riktning jag inte planerat – det är då det verkliga lärandet sker, både för mig och för studenterna. Ibland lämnar jag klassrummet och tänker: ”Vänta, vem undervisade egentligen vem idag?” och för mig är det just det som är det vackra.

Har du några råd till nya doktorander?

– Jag skulle säga: ge dig själv tillåtelse att vara mänsklig. Den här resan kommer att tänja på dig, och det kommer finnas dagar då du känner dig nedtyngd av arbetsbördan eller tvivlet. Var inte rädd för de stunderna – de gör dig inte svag, de gör dig mänsklig. Det viktiga är hur du kommer på fötter igen, även om det sker långsamt. Varje comeback gör dig starkare.

– Glöm samtidigt inte att leva utanför doktorandstudierna. Ta en promenad, ring en kompis, skratta eller sträckkolla en Netflix-serie utan dåligt samvete. Du kommer bli förvånad över hur ofta de bästa idéerna kommer när du inte stirrar på din dator. Vissa dagar skriver du mycket, andra dagar blir det bara kaffe och lite dåligt samvete – och det är också helt normalt.

– Och slutligen, glöm inte var du kommer ifrån. Din bakgrund, dina erfarenheter, ditt perspektiv är inte något att dölja, det är det som gör din forskning unik. För mig handlar doktorandresan i grunden om att balansera uthållighet med självmedkänsla – och att inte bara överleva på kaffe, deadliner och dåligt samvete.

Text: Anna-Frida Agardson

Bild: Anna-Frida Agardson