AI i hemsjukvården behöver anpassas till verkligheten
Kan artificiell intelligens förbättra sårvård i hemmet? I en ny studie från Högskolan i Halmstad undersöker forskarna hur sjuksköterskor ser på AI-tekniken, och visar både möjligheter och utmaningar.
Frida Edvardsson, sjuksköterska inom hemsjukvården, lägger om ett diabetesrelaterat fotsår hemma hos en patient. Foto: Sara Karnehed.
”Det betyder mycket för mig att forskningen kan bidra till den internationella diskussionen om hur teknologisk innovation kan förenas med individanpassad och hållbar vård.”
Sara Karnehed, doktorand i hälsa och livsstil
De flesta forskningsstudier om AI i vården har hittills gjorts i sjukhusmiljö, med fokus på teknikens funktion och effektivitet. Sara Karnehed, doktorand i hälsa och livsstil vid Högskolan i Halmstad, riktar i stället blicken mot sjuksköterskors vardag i hemsjukvården, där svårläkta sår hör till de mest återkommande vårdmomenten.
– Det betyder mycket för mig att forskningen kan bidra till den internationella diskussionen om hur teknologisk innovation kan förenas med individanpassad och hållbar vård, säger Sara Karnehed.
Nyligen presenterade Sara Karnehed sin forskning på en internationell konferens vilket väckte stort intresse. Hon betonar att Sveriges väl utbyggda hemsjukvård kan ge viktiga erfarenheter till andra länder där vården i hemmet fortfarande är under uppbyggnad. Intresset internationellt visar också hur relevanta frågorna är kring hur AI påverkar vårdens relationer och arbetsmoment.
Tyst kunskap som gör skillnad
En viktig insikt i forskningsprojektet, som är en delstudie i Sara Karneheds avhandlingsarbete, är att sårbehandling i hemmet bygger på en form av tyst kunskap. Det är erfarenheter och praktiska färdigheter som inte alltid syns i journaler eller riktlinjer, men som är avgörande för att vården ska fungera.
– Det kan handla om att skapa trygghet hos en patient som kanske har haft ett sår i flera år och tappat hoppet om att det ska läka. När vi lyssnade på sjuksköterskorna blev det tydligt att deras arbete ofta handlar om sådant som inte låter sig fångas av algoritmer såsom relationer, kroppslig kunskap och förmågan att anpassa sig på plats, säger Sara Karnehed.
Sjuksköterskorna såg samtidigt potential med AI, till exempel för att förbättra dokumentation och sårbedömningar. Men de var också tydliga med att tekniken måste anpassas till vårdens verklighet i hemmet, inte tvärtom.
Sara Karnehed är doktorand i hälsa och livsstil.
Hemmiljöns komplexitet
Att vårda människor i hemmiljö är mer oförutsägbart än på sjukhus. Patientens vardag, bostadens förutsättningar och anhörigas närvaro påverkar vårdsituationen på sätt som inte går att planera i förväg. Det gör att tekniken måste vara flexibel och stödja sjuksköterskans arbete snarare än styra det.
– Att vårda människor i hemmiljö är komplext och mindre förutsägbart än i en sjukhusmiljö. Studien ger vägledning om hur tekniken kan stödja omvårdnad utan att störa eller begränsa det viktiga relationella och praktiska arbete som redan pågår, säger Sara Karnehed.
Mot en digitaliserad hemsjukvård
Projektet är ett samarbete mellan forskare inom fokusområdet Hälsoinnovation vid Högskolan i Halmstad och Region Halland. Genom att synliggöra sjuksköterskors arbete vill forskarna bidra till att regioner, kommuner och teknikutvecklare utvecklar användbar och säker AI-teknik för hemsjukvården.
Nästa steg för Sara Karnehed är att färdigställa avhandlingen där hon undersöker hur digitalisering omformar sjuksköterskors arbete, arbetsmiljö och professionella roll.
– Studierna som ingår i avhandlingen visar hur AI och andra digitala tekniker kan bidra till ökad säkerhet och spårbarhet, men också till ökade administrativa krav, förändrade professionsgränser och en förskjutning från relationsbaserad till mätbar vård, säger Sara Karnehed.
Text: Anna-Frida Agardson
Bild: Magnus Karlsson
Mer information
Forskningsprogrammet IDC – Informationsdriven vård
