Matchningsdilemmat och kompetensfrågan

Unga och vissa andra grupper i samhället har svårt att få jobb. Rapporter med närings- och arbetsgivarperspektiv visar att arbetsgivare har allt svårare att hitta personal med rätt kompetens. Så låter det ofta i det offentliga samtalet. Men vad handlar det egentligen om? Handlar det om dålig matchning på arbetsmarknaden och vad beror det i så fall på?

Region Halland, som har ett uppdrag att beskriva och analysera kompetensförsörjningen i länet, gav i uppdrag till forskare på Högskolan i Halmstad att reda i frågan.

– Det finns väldigt lite forskning som direkt berör matchningsproblematiken. I stället är det olika parter, exempelvis intresseorganisationer, som för fram hur dilemmat med matchning ser ut och hur det ska lösas. Men det är viktigt att beslut om åtgärder grundas på gedigen kunskap, säger Mikael Thelin, kulturgeograf och universitetslektor i allmändidaktik vid Högskolan i Halmstad.

Utöver en genomgång av tidigare forskning har Mikael Thelin tillsammans med Anders Urbas, universitetslektor i statsvetenskap, också gjort intervjuer med personer på olika relevanta befattningar i Halland.

Forskarna beskriver matchningsdebatten som en kamp om narrativet.

– Inom matchningsproblematiken handlar det mycket om att arbetssökande ska ha rätt kompetens, men vad är egentligen kompetens? säger Anders Urbas.

Fyra typer av kompetens

I forskningsöversikten framkommer att matchningsproblematiken består av fyra olika typer av kompetens. Det handlar dels om utbildningskompetens, teoretisk och praktisk utbildning för att utföra ett visst yrke, dels om reellt eller faktiskt teoretiskt och praktiskt yrkeskunnande som delvis erövras via arbetslivserfarenhet. Även om den arbetssökande har rätt utbildning är det inte säkert att arbetsgivaren upplever att individen har rätt kompetens att utöva yrket utan den här reella kompetensen.

Det kan också handla om personlig kompetens, som egenskaper som exempelvis rätt attityd och inställning, och mer allmänna förmågor som exempelvis språkliga och skriftliga.

En fjärde kompetens är anpassningskompetens, arbetsgivares och arbetssökandes villighet att anpassa sig till olika krav, exempelvis arbetstider, arbetsuppgifter eller lön.

Olika aktörer

Olika aktörer kan vara en del av lösningen.

– Beroende på var problemet har sin kärna är det också olika aktörer som främst har möjlighet att åtgärda det, säger Anders Urbas.

De arbetssökande och arbetsgivarna är två sådana aktörer. Vad gäller arbetssökande nämns exempelvis att varje individ behöver ta ansvar för sin utbildning, och att fler behöver visa intresse för yrkesutbildning. Ökad jag-centrering är något annat som lyfts fram tillsammans med bristande engagemang hos vissa individer. Vad gäller arbetsgivarna kan det handla om att göra sig mer attraktiva genom att erbjuda distansarbete och ett friare arbete, men också att vara redo att ge personer större chans att lära sig jobbet på plats.