Högskolans första rektor minns: nybyggaranda och samhällsengagemang

– Vi fick verkligen bygga från grunden. Det rådde en väldigt kreativ nybyggaranda, och det var roligt att vara chef. Det var många intresserade och duktiga människor som hade samlats på samma ställe och drog åt samma håll. Gruppen studenter var också lite annorlunda. Utvecklingsingenjörerna hade sökt sig till vår utbildning som präglades av innovation. De var mycket måna om Högskolan och om sin utbildning, och även bland dem rådde den här nybyggarandan. De var enorma på att ställa upp! berättar SvenOve Johansson.

SvenOve Johansson förstod redan från början att det var viktigt även för en ny högskola att bedriva forskning och forskarutbildning.

– Vi satsade mycket på att man skulle forskarutbilda sig. Det fanns de som tyckte att jag var tokig som drev det, men det framgår ju av högskolelagen att så ska det vara. Vi plockade fram lite pengar, och det var Hans Bengtsson som disputerade först, i statsvetenskap. Vi hade inte egna forskarutbildningsrättigheter, men genom att vi hade kontakt med de större universiteten var det många som vidareutbildade sig och disputerade där.

Studenter fick hjälp att starta företag

Kontakterna med både kommunen och näringslivet var viktiga från början, liksom att skapa förutsättningar för studenterna att kunna starta och utveckla nya företag. Detta gav också Högskolan en särskild profil.

– Vi fick samhället att engagera sig något enormt i Högskolan, och många tyckte att det var viktigt och roligt att vi fick den här utvecklingen. Högskolan i Halmstad var det enda av de mindre lärosätena som fick pengar när löntagarfonderna lades ner i mitten av 1990-talet. Vi fick sju miljoner kronor att satsa på företagande. Sedan var också jag den enda person från de mindre högskolorna som blev ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, det är jag fortfarande, och det blev jag för att Högskolan var så bra!