Inte alla får synas med namn och bild i skolans läromedel

Emilia Aldrin är docent i svenska språket vid Högskolan i Halmstad och forskar om hur identitet kopplas till genus, ålder och mångkultur, via namn, bilder och språk i läromedel.

– I dag är öppenheten större för kulturell mångfald och för genusidentitet. Samtidigt är öppenheten kanske inte så stor som vi föreställer oss i läromedlen, detta är en konservativ bokgenre. Det hände dock mycket under 1900-talet fram till 1980-talet, men skillnaden mellan 1980 och 2010 är mindre än man kan tro. Visst finns en större mångfald i läromedlen, men den är mycket mindre av den verkliga världens mångfald, säger Emilia Aldrin.

Gamla mönster

Emilia Aldrin har studerat läromedel i ämnena svenska, matematik och samhällskunskap med nedslag i böcker från 1920-tal fram till 2010-tal. Inom ett projekt, finansierat av Riksbankens Jublieumsfond, är hon också på gång med en vetenskaplig bok i ämnet.

– Sammantaget rekonstruerar de läromedel som jag har studerat ett stereotypt tänkande utan att det verkar vara medvetet, säger Emilia Aldrin, och fortsätter:

– I Sverige är det en fri marknad som styr vilka läromedel som tas fram. Läromedlen är dock inte i linje med hur samhället ser ut vid samma tidpunkt, utan återskapar ofta hierarkier och gamla mönster i stället för att överbrygga gränser. Exemplen på progressiva inslag är få.

Antalet bilder blir allt fler i böckerna med tiden.

– I det visuella bruket jobbar flera läromedel med genusneutralitet. Andra försöker släta ut kulturella attribut, ett exempel är ett läromedel som jobbar mycket med hudfärger. I stället för realistiska hudfärger använder man rosa, blått och grönt, säger Emilia Aldrin.

Stereotyp bild

I en delstudie undersöker Emilia Aldrin hur namn konstruerar eller skapar kön och kulturell tillhörighet i moderna läroböcker i svenska språket för elever i mellanstadiet.

– Ofta är individerna som framhäver kulturell mångfald namnlösa, och om de namnges plockar man gärna fram något vanligt arabiskt namn. Framför allt får pojkar arabiska namn vilket både förstärker en stereotyp bild av diversifierade pojkar och osynliggör diversifierade flickor. Men den språkliga mångfalden i Sverige är väldigt mycket större än så. Det är också intressant att inhemska minoriteters namn är frånvarande i läromedlen.

Genom texternas bruk av namn – och de namnformer som väljs – förses läsaren med kunskap om vilka individer som är viktiga att känna till inom ett ämne, hur de ska omtalas, vilken status de har i förhållande till varandra och hur läsaren förväntas förhålla sig till dem. Samtidigt kan namngivna individer bidra till att göra textinnehållet mer konkret, individualiserat och interaktivt för läsaren, menar Emilia Aldrin.

– Det skiljer sig dock åt hur medvetna läromedelsproducenterna tycks vara om namnbruket vid olika tidpunkter. Ofta tycks det ha ägnats betydligt mindre uppmärksamhet åt namnval än åt bildval. Därför är det viktigt att inkludera namnperspektiv i kritiska läromedelsanalyser.

Namn och bild

Över tid blir sättet att presentera individer genom namn alltmer informellt, samtidigt ökar variationen i de enskilda namn som används och blir alltmer originellt. Namnbruket blir också mer jämlikt, men den kulturella mångfald som lyfts fram är genomgående mycket smal.

– Det är särskilt spännande att se hur namn och användningen av bilder snarare kompletterar varandra i stället för att gå hand i hand i olika läromedel. Böckerna kombinerar sällan olika typer av nyskapande identiteter med varandra. Har man exempelvis genusutslätande texter, där barn är barn och inte nödvändigtvis just pojke eller flicka, ackompanjeras de alltid av ljusögda, blåögda personer på bilderna. När bilderna framhäver kopplingar till andra kulturer är det istället genusstereotyp. Då är det med andra ord noga vem som är pojke och vem som är flicka.

En slutsats som Emilia Aldrin drar är att alla texter innehåller visa problem men också försök till progressiva strategier:

– Det är inte bara bra eller dåligt, utan en större variation än så. Det finns en potential att kompensera för brister som finns i texterna.

Traditionella läromedel används mycket mindre i dag än för 10–20 år sedan, även på mellanstadiet. Nu håller trenden dock på att förändras igen med fler läromedel i skolan.

– Läromedel i form av böcker är i dag en pytteliten del av allt som barnen möter via olika medier. Samtidigt kan dessa läromedel ändå ha ganska hög status och betydelse, genom att eleverna kan ta för givet att de speglar en tillförlitlig och genomtänkt bild av hur samhället ser ut, säger Emilia Aldrin.

Text: Kristina Rörström
Bild: AI-genererad av Högskolan i Halmstad